Imorgon gäller det!

Imorgon är en stor dag. En väldigt, väldigt stor dag. Jag går in i v 13. 12+0, vilket innebär att Flempan fyller 10v & risken för missfall statistiskt sett minskar. Imorgon är också dagen då vi får veta om Flempan så här långt mår bra. Det är dax för ultraljud numero 3! Tyvärr är maken i Norge den här veckan (iaf tom natten till to) så han kan inte vara med. Min pappa har lovat att följa med som moraliskt stöd istället - så att jag inte står där helt ensam om ngt skulle visa sig vara fel... Det är läskigt som 17! Jag har visserligen inte haft några som helst tecken på MF, men å andra sidan läser & hör man ju en del om MA & vid MA är det ju ibland så att man inte märker, förrän på UL, att fostret har dött... Så får det inte vara. Då går jag under. & säker kan man ju inte vara. Därför är det nervöst & läskigt. & väldigt tråkigt att min underbara make inte kan vara med... Men men, har lovat mannen att inte tänka såna tankar & jag känner mig fortfarande i allra högsta grad gravid, så risken för MA borde inte vara alltför överhängande ändå.

Helgen har annars varit ganska kämpig. Hade en bra dag i fredags när jag gjorde knäck, satte en pepparkaksdeg & gjorde massa äppelmos (har fortfarande kvar sjukt många äpplen som vårt lilla, lilla äppelträd lyckades producera i höstas). På kvällen var jag så trött att vi gick & la oss & somnade direkt efter "På spåret", dvs kl 21.00. :) Söndagen var också bra. Var & köpte julgran & hälsade på min storebror. Men lördagen...

Lördagen var katastrofal. Jag var, trots att jag sovit i 12h, trött trött trött & extremt illamående. Lägg därutöver till magknip & yrsel. Jag tillbringade det mesta av dagen i soffan framför storslalom, skidskytte & längskidor. Vi skulle egentligen iväg på julfika, men det var bara att avboka. Jag tror dessutom att jag hade ca 4 gråtattacker under dagen. Hysteriska gråtattacker för absolut ingen anledning. Den sista gråtattacken kom när vi på kvällen tittade på "I am legend" (som jag förövrigt tyckte var ganska kass). När hans hund Sam blir biten & sedermera dör grät jag verkligen helt hysteriskt! I säkert 20 minuter låg jag & hulkade & ylade "Hon får inte dö!!! Jag hatar den här jävla filmen! Om hon dör, då stänger vi av, för hon får inte dö!!" osv...

Det var en tung dag om jag säger så... Men som jag skrev så jag känner mig i allra högsta grad gravid så förhoppningsvis går allt bra imorgon!

Ny tid för jobbintervju i efm. Håll alla tummar!