Underbara!

Förstår inte vart tiden tar vägen. Liten har hunnit bli 3 månader redan (igår) & jag försöker njuta så mycket jag bara kan. För det är underbart. Att få vara mamma till två underbara friska barn (vattkoppor & förkylningar som gått i ett & annat sånt, det räknas lixom inte...). Jag är så tacksam. Hadar är en ren fröjd att vara mamma till. Nöjdare barn får man leta efter. När han är vaken (för han sover som en stock, många, många timmar) sitter han oftast nöjd i sin babysitter & pratar & skrattar. & mammas hjärta bara smälter.



Jag fortsätter att följa er som fortsatt kämpar (& ni som redan kommit i mål så klart) & hoppas att det snart går er väg. Jag har förresten en bekant som vid 47-års ålder (efter många års kämpande), nu äntligen är gravid. Så ge inte upp! :)

Kram!

Liten är här nu! :)

Ja, han har faktiskt varit här i hela två veckor nu, men det har varit två väldigt hektiska veckor (han kom den 16e). Dock inte pga liten (som heter Hadar) utan pga storasyster, som ca 10 dagar innan förlossningen drabbades av maginfluensa & 40-graders feber. Hon blev bättre efter en vecka, men samma natt som värkarna kom igång på riktigt så blev hon sämre igen, så jag låg med värkar & en gallskrikande lillskrutta i famnen (extremt smärtsamt både fysiskt & psykiskt). Kl 4 på morgonen ringde jag en nära vän som åkte med mig till sjukhuset (SÖS hade fullt, så hamnade på Huddinge, vilket jag är mkt, mkt tacksam för - så mkt bättre!). Maken stannade kvar hemma med ledsen skrutt. Väl framme vid sjukhuset konstaterades att maken nog skulle skynda sig om han ville hinna vara med (vi trodde att vi skulle gott om tid, men icke!). Så jag ringde o väckte min mor som fick åka o ta hand om skrutt. O maken hann i tid. Men fort gick det. O helt utan smärtlindring... Hade lustgas först, men den tog de bort för jag var helt borta...

En frisk liten kille föddes kl 9.20. 3540 g & 52 cm lång. Vi stannade på sjukhuset under dagen men på sena eftermiddagen åkte vi hem till lillskruttan (man måste ju vara kvar i 6h efter förlossningen). Hadar sov konstant de första 10 dagarna. Han var vaken i kanske 1h per dygn. Så vi kunde fokusera på sjuk lilltjej... Sälv mådde jag helt utmärkt. Tog några alvedon samma dag som han kom, mot eftervärkarna. Sen hade jag inte ont mer alls. Fascinerande vad kroppen tål!

Sen i förrgår är skrutt tillbaka på dagis. O Hadar har börjat vakna till allt mer (tyvärr mest pga magknip) o det är roligt att äntligen få träffa honom o börja lära känna honom. Han växer som han ska, men han har svårt för att ta bröstet så vi får kämpa med amningen (på nätterna blir det flaska med ersättning, ngt annat går bara inte). Hade hembesök från BVC igår o hon kunde konstatera att problemet består i att hans tunga "sitter fast" så han får inte ut den genom munnen. O den behövs för att få ett bra grepp. Så på måndag ska vi till Nacka sjukhus för att skära av bandet under tungan... Hemskt! De ska skära i min bebis... Men, det måste göras, ju förr desto bättre, så det är bara att gilla läget. O hoppas förstås att det går bättre med amningen efteråt.

Annars är vi redan tillbaka i vardagen. Maken är bortrest hela veckan o jag är ensam med två små barn. Tur man har gjort det här förut så man är ganska luttrad. :)

Nu väntar en miljon sysslor på mig. Liten har somnat i min famn o hoppas att han fortsätter sova när jag lägger ner honom (trots magknip).

Kram till er alla där ute!

Ingen bebis ännu!

Men snart hoppas jag! Så här kommer en liten pre-bebis-uppdatering. :)

Att vara gravid när man har en ettåring att ta hand om (ja, nu 1.5-åring) är en upplevelse i sig, men själva graviditeten hamnar ju förstås lite i skymundan. Som tur är har mina krämpor (foglossning, ont i axlen mm) varit väldigt snälla den här gången, vilket är tur, för man är i ständig rörelse när man lever med en (väldigt mammig) liten skrutta som inte är still en sekund. Vågen visar på sammanlagt plus 7 kg. Det betyder att jag väger lika mkt nu som jag gjorde vid inskrivningen förra gången. Det är sagolikt skönt (vägde alltså nästan 20 kg mer mot slutet förra gången...)!

Annars har dagisförkylningarna (& annat smått & gott) fortsatt att avlösa varandra, så frisk har jag inte varit många dagar senaste halvåret. Men det är sånt man får leva med. Just nu har jag ont i halsen & huvudet fullt av snor (& då började jag precis känna mig bättre från förra veckans riktiga dunderförkylning...). Vill att bebis ska komma nu. Fast vore ju förstås trevligt att vara någorlunda frisk under förlossningen - men det blir som det blir. Bara bebis är frisk så är jag nöjd!

Känslor just nu? Spänning & förväntan! Men mest nervös. Det här är ju superläskigt! Inte själva förlossningen (det fixar jag!) utan det som komma skall... Hur ska jag klara av att ta hand om två småttingar själv (maken reser ju väldigt mkt i jobbet)? Hur ska skrutt reagera på konkurrensen? Kommer jag någonsin att få sova igen? Tänk om bebis inte kommer vara frisk?

Tänk, för två år sedan hade jag precis varit på rutinultraljudet, & det började gå upp för mig att jag kanske, kanske ändå skulle få bli mamma. Snart är jag tvåbarnsmamma! Det är verkligen superstort! & jag är så tacksam. Allt det andra kommer att lösa sig, det vet jag... & jag fortsätter att följa er andra som kämpar där ute. Många av er har äntligen kommit i mål. För andra är det en bit kvar, men jag fortsätter att hålla alla tummar jag kan!

Nu blir det rast & vila. Avslutar med en liten bild tagen innan jul på världens sötaste lilla skrutta. Lovar att återkomma med en bild på en liten plutt också, hoppas snart!

Kram till er alla! :)

Kort uppdatering...

Skrutt vaknar när som helst - så det får bli en kortis. Vi mår bra. Hela familjen. Visserligen konstant sjuka sen skrutt började dagis. Feber, förkylning, ögoninflammation kommer & går. Det nya livet. Dagislivet.

I min mage, som börjar bli stor nu, bor en liten pojke. Han mår bra. Min kropp har ännu klarat sig från krämpor. V21-22 nu. Inte så stor koll. Vågen visar fortsatt minus (skiljer nu runt 15 kg sen förra graviditeten). Skönt faktiskt.

Skrutt har lärt sig så mycket senaste veckorna. Hon pratar. Nya ord varje vecka. Banan. Majs. Bada. Mat. & NÄÄÄÄJJJEE!!!! Saker hon gillar - eller inte gillar. Det går så fort.

Så, mitt liv i några meningar. Nu ska jag gå in & krypa ner bredvid skrutt & pussas & gosa. & gnugga näsa som är det roligaste hon vet just nu. I eftermiddag ska vi bara mysa. Läsa böcker (helst "Max bil"). Gunga (både inne & ute). Leka i sandlådan. Njuta av livet. Jag är så tacksam.

Trevlig helg på er alla! :)

Mår bättre! :)

Det har varit en tuff sommar. Det har det verkligen. Har mått så sjukt dåligt. & värmen - denna värmebölja - ja, den höll verkligen på att ta knäcken på mig! Två månader utan en droppe regn. Ja, så illa var det här i de östraste delarna av landet. Men så, när hela trädgården vissnat & björkarna blivit gula. Då kom till slut regnet. & något senare, då släppte även det värsta illamåendet greppet om min kropp. & nu är jag tillbaka! :)

Slutet av vecka 14 nu. Liten, som går under arbetsnamnet "Lilla f", mår bra. KUB-test i förra veckan. En liten perfekt bebis som vinkade till oss. & risken för krosomfel var lägre än en på 20 000 (där skalan börjar) så det behöver vi inte oroa oss för.

Magen syns redan. Ganska ordentligt (iaf för den som vet om det). Mina vanliga kläder passar inte. &, mina kläder från förra graviditeten sitter inte uppe. Vågen visar ca 8-10 kg mindre än vid samma tid förra gången. & ca 2 kg mindre sen jag blev gravid. Ett angenämt problem, det erkänner jag frivilligt. Har iaf lyckats hitta två par begagnade mamma-jeans i stl 42 (två storlekar mindre än förra gången...) & jag hoppas klara mig med dem. Vi får väl se vad som händer med vikten framöver, men jag har fortfarande svårt för att äta & är inte hungrig så hoppas slippa gå upp 25 kg (plus alla IVF-kilon!) som jag gjorde förra gången (då jag var konstant hungrig & åt som en häst!). Just nu ligger jag bara kanske 4 kg från min "vanliga" vikt, innan IVF-karusellen drog igång & det är ju ganska häftigt med tanke på att jag är gravid i fjärde månaden... :)

Annars ska min stora skrutt börja dagis ett par dagar i veckan from tis nästa vecka (& resten av tiden ska jag fortsätta vara mammaledig)... Det är helt galet hur fort tiden går! & själv ska jag försöka hitta något att pyssla med några dagar i veckan (förutom att ÄNTLIGEN få duscha i fred & kanske hinna göra sånt som jag aldrig hinner med nu för tiden - typ dammsuga & så ;)). Men om mindre än sex månader är ju Lilla f beräknad så jag har inga större förhoppningar om att hitta något jobb, men försöka ska jag iaf!

& ja, lillskruttan går & springer nu & har helt slutat krypa. Hon är så stor vår fina, fina tjej! Nu vaknar hon nog snart, så ska ta & sätta lite fart här.

Stor kram till er alla!

Jag. Mår. Skit.

Just nu är det tungt. Väldigt tungt. Mår sjukt illa. Handikappande illa. Väldigt, väldigt mycket mer illa än vad jag mådde med Adelia. Förmiddagarna har jag svårt att lämna sängen. Lägg till huvudvärk. & trötthet som inte är av denna värld. & ömma bröst (så amning är inte kul). & sover dåligt gör jag också. Skruttan väcker mig vid 4-5, & efter det är det svårt att somna om, för jag mår så illa. & att springa efter en hyperaktiv ettåring (ja, hon fyller ett idag!) hela dagarna, när man helst bara vill krypa ner i ett hål & gömma sig, det är ingen lek. Just nu undrar jag hur jag ska klara av det här. Men jag antar att man gör det, på något sätt. Dumt att klaga. Jag vet det. Inser att ni är många som skulle göra vad som helst för att få må så här (eller i alla fall vad det innebär att må så här), & att vi är extremt lyckligt lottade. & lycklig är jag! Jo, det är jag verkligen. Men. Jag. Mår. Skit.

Hemma igen!

& ja, jag är fortsatt gravid. :)

Först & främst - tack för alla fina kommentarer!! Blir verkligen jätteglad!

En snabb uppdatering: 35-gradig hetta med en tokammande 11-månaders baby (som dessutom vägrade bada) & nygravid fru kanske inte var det bästa beslutet (men vi visste ju förstås inte det när vi bokade). Vi har trots allt haft det bra. Hyrt bil & åkt runt & tittat. & tillbringat lata dagar vid poolen (vi turades om att vara inne med skruttan som bara orkade ett par timmar i hettan per dag). Några kortare besök på stranden också (där det förtärdes sand & slickades på stenar, så poolen var ändå enklare...).

Självklart pajade min mage helt & jag klarade hemresan enbart med hjälp av koltabletter. Har pratat med min barnmorska idag. & slutat med koltabletter, för det är tydligen inte alls bra när man är gravid. Men trasig, ja det är magen fortsatt så här dricks det blåbärssoppa för fulla muggar.

Inskrivning på MVC den 6 juli. Om allt går som det ska. Känner mig gravid. & har faktiskt inte oroat mig nämnvärt. Ännu. Ja, just det, sluta amma har vi också fått order om. Det orkar jag inte ens tänka på.

Vi tar en dag i taget.

Stor kram till er alla där ute! Avslutar med en hälsning från en tuff poolbrutta! :)