Jag vet inte, men jag tror att vår lillkisse måste vara den mest otursamma i hela världen (eller iaf på Värmdö). I höstas var han ju jätte-, jättesjuk i magen & vi trodde inte att han skulle överleva. Efter otaliga veterinärbesök konstaterades en matallergi & han äter nu (svindyr) specialmat. Sen i oktober krossade han ju höftskålen & fick opereras & vara inomhus i många veckor. Han har, trots försäkring (för han slog i maxtaket för länge, länge sen) kostat oss minst 12- 15 000... Men vad gör man inte för det lilla, lilla underbara livet.
Senaste månaderna har han mått bra. Han springer in & ut genom kattluckan & kommer dagligen hem med en liten mus eller fågel i present... Lilla söta! Men så igår kväll. Maximal otur. Maken borstade tänderna & lillkillen höll som vanligt sällskap. När det trillar ner en ryggborste från väggen, rakt ner i badkaret med en väldig duns. & han blir så rädd! Flyger ut i hallen, rakt in i hallmöbeln... & sen gömde han sig under köksbordet. & när vi väl får fram honom vill han inte stödja på sitt ben... Bara kryper & gnäller... & jag bryter ihop totalt. Jag var så hysteriskt ledsen. Min lilla kille! Han hade så ont. & jag spelar upp alla tänkbara scenarion i huvudet. Är övertygad om att han kommer dö. Eller att vi får betala 25- 30 000 för en operation som förra gången (men då täckte ju försäkringen en del). Det gör så ont i mig att min lilla bebis har ont. & som jag grät. Jag ylade att om inte min lillbebis fick leva, ja då ville inte jag heller leva. Efter mkt om & men lyckas min man tillslut lugna ner mig genom att lova att vi betalar vad det kostar för att få honom bra igen... Vi ville dock inte åka till djurakuten mitt i natten (för det kostar vill jag lova!) utan inväntade morgonen. Lyckades sova säkert i 3 h...
Hur som helst. På akuten i morse kunde konstateras att han inte hade ont i sin höft igen utan att han antagligen fått en smäll över ryggen & att han med största sannolikhet bara är öm. Han kunde tom gå några steg, men ville inte att veterinären tog på ryggen. Så, nu är vi hemma igen med smärtstillande & krav på vila i ett par dagar. Det var veterinären övertygad om kommer räcka. Så det hoppas vi på! Annars, ja, det vågar jag inte ens tänka på. Nu sover han i sin bur, mitt lilla kärlekstroll. & jag pussar & daltar. Hoppas, hoppas, hoppas att veterinären har rätt!
Nu, sova en stund. Snart, barnmorskan! :)
1 kommentar:
Vi har också katter, tre stycken så jag förstår verkligen kärleken till de söta, underbara liven. Det gör så ont i en när de inte mår bra. Hoppas han kryar på sig snart!! Kram z
Skicka en kommentar