fredag, april 03, 2009

NEJ NEJ NEJ!!!

Det här kan bara inte vara sant...

Det blev ett nytt besök till djurakuten igårkväll. Lilltrollet blev bara sämre & sämre & när han slutligen högg efter mig (han är annars jordens snällaste lilla katt) när jag försökte klappa honom, ja då insåg jag att ngt var allvarligt fel. Väl på akuten så visade det sig att han... brutit andra höftskålen. Alltså gjort samma sak på andra sidan som han gjorde i höstas. Helt ofattbart! Även för veterinären, då detta är en ytterst ovanlig fraktur. Så antagligen har han ngn medfödd svaghet i sitt bäcken (plus att han har adhd & aldrig är stilla...).

Så, en operation skulle gå på runt 25 000... & försäkringen täcker som sagt var inte en krona. & självklart behöver han operationen, men, ortopeden föreslog en plan B, som så klart inte är idealisk, men som kanske kan fungera ändå. Vi opererar inte nu utan låter frakturen självläka. Plattan på andra sidan håller bäckenet någotsånär stabilt & det kommer att läka (förhoppningsvis!) i en ganska bra position ändå. Risken finns då att han som äldre drabbas av artros, men med en operation i höst (när försäkringen täcker igen) så kan man kanske avhjälpa det problemet. Han kommer att ha ont ett tag, & han kan förlora lite i rörlighet, men inte ngt som han kommer lida av. Om allt går bra vill säga. Det är en chansning. Men ortopeden trodde ändå att oddsen är på vår sida. Om kärlekstrollet kan hålla sig stilla vill säga. Som han så klart inte vill. Jag var ute med honom en timme i morse för att få honom att göra nr 2 (på veterinärens order). Ont har han, men han ska ändå försöka jaga sina 2 vårrusiga tjejkompisar & fåglar & annat. Men göra sina behov, nä det har han inte en tanke på. Så nu ska jag till apoteket & köpa microlax, så att han inte (till råga på allt!) också blir förstoppad.

Om två månader fyller jag 30. Vet ni vad det enda jag kommer önska mig är? Pengar till att betala lillkillens sjukhusräkningar (från de senaste dagarna & de besök som kommer krävas framöver)... Jag vet inte, men presenter känns ganska så oväsentligt om alternativet är att inte mitt kärlekstroll finns mer. Så det får bli en fest med tema "rädda kärlekstrollet!".

Min lilla sjuka kille! Dig måste vi ha fått för våra synder. Men jag lovar, jag tänker inte ge upp!

1 kommentar:

MochM sa...

Usch vad jobbigt. Det är det tuffaste med att ha djur. När dom blir sjuka. Hoppas han snart har mindre ont.
m.