Åk inte ifrån mig!

Sitter här & tycker synd om mig själv för underbara maken sitter på ett plan på väg till London. Han kommer att vara borta hela veckan & det känns så tungt så tungt! Maken har ju alltid rest mkt i jobbet, & även om jag alltid tycker det är tråkigt & ensamt (& ledsamt) när han är borta, så går inte världen under. Det gjorde den dock när han skulle åka idag. Jag misstänker att det är alla hormoner som spökar, men jag blev verkligen jätteledsen & tårarna sprutade. På en 3-årings vis hulkade jag fram "du får inte åka ifrån mig!". Men det gjorde han så klart & där låg jag på soffan & bölade... Vad säger man? Jag får väl skylla på Flempan för inte skulle väl jag annars kunna bete mig så...? :)