Att veta eller inte veta...

Jag har funderat en del på huruvida vi ska kolla upp könet på Flempan eller inte. Jag är av naturen otålig & vill att allt ska hända nu, omgående, genast, på momangen! Att vänta har aldrig riktigt varit min grej. Så alltså faller det sig naturligt för mig att så fort som möjligt ta reda på om det är en tjej eller kille som bor i min mage (som förövrigt börjar synas ordentligt nu...).

Maken är min raka motsats. Lugn som en filbunke & ALDRIG stressad. Han har således inte varit alltför intresserad av att ta reda på vad det blir utan tycker vi kan vänta & se. Fast det spelar inte så stor roll för honom, så vill jag verkligen veta så tycker han att det är okej att vi kollar efter nästa vecka på UL:et.

Så frågan är: vill jag verkligen veta? & JAAAAA!!! Jag vill veta! Jag vill veta nu! Men samtidigt så förstår jag ju att det måste vara skithäftigt att vänta & sen bli överraskad när det väl är dags. Jag vet, det är värsta lyxproblemet! & jag är överlycklig över att det just nu är det värsta jag har att grubbla över (ta i trä!). Ovsett vilket måste jag bestämma mig innan torsdag nästa vecka...

Till sist tänkte jag bjuda på några anekdoter ur mitt liv:

• Jag har börjat få halsbränna!
• Jag har vuxit ur min vinterjacka men hittade en jacka (i stl XL!!!) på Sisters som var nedsatt från 1295:- till 399:-. Ett fynd!
• Har drabbats av värsta finnepidemin & i brist på annat har jag hela ansiktet fullt av tandkräm (som jag har hört ska torka ut finnarna...).
• Jag sover inte längre 12h per dygn utan är ganska nöjd med 8-9h. Fantastiskt skönt!
• Jag är sen förra veckan beroende av Kellogg's special K red berries (det måste vara sockret!). Jag skulle kunna äta det till frukost, lunch & middag (& några mellanmål också så klart).
• Jag har aldrig tidigare ätit Kellogg's special K red berries.