Så sjukt häftigt!

Wow är allt jag har att säga! Så jävla häftigt!


Flempan mår alldeles utmärkt & allt såg normalt ut. H*n växer som h*n ska - 17.9 cm nu (vet inte om det var CRL eller totallängd). Det var fullt hålligång inne i magen. Flempan hoppade, sparkade, snurrade, kastade sig hit & dit, svängde med armarna... Helt klart var det party där inne. Vilken fantastisk upplevelse! I över 20 minuter fick vi följa Flempan. Vi räknade fingrar & tår (allt satt där det skulle!). Vi försökte titta på om det var en tjej eller kille, men de visade sig vara svårt eftersom Flempan vägrade vara still. Men vi såg iaf inte till ngn snopp, så vi fortsätter att utgå ifrån att det är en liten tjej (även om läkaren absolut inte ville sätta några pengar på det).

Moderkakan sitter i bakvägg, långt ifrån "utgången", så det är jättebra. & som sagt, det viktigaste av allt - Flempan mår utmärkt! Vi ska tydligen tillbaka på UL i v 32 - en undersökning som alla som gjort IVF kallas till, men som inte görs på "normala" graviditeter. Fråga mig inte varför det är så, men jag är hur som helst tacksam för alla möjligheter vi får för att titta på Flempan (vi funderar tom på att göra ett 3D-UL inom kort, men det är ganska dyrt så vi får se...).

Annars börjar jag, som alla andra, att känna mig förkyld. :( Maken har snörvlat sen han kom hem från Oslo i onsdags så det är väl min tur nu misstänker jag. Ska iaf bara ta det väldigt lugnt idag (avbokade faktiskt dagens sjukgymnastik) & försöka att njuta av gårdagens upplevelse så mycket det bara går!

Hoppas ni alla som ännu inte fått uppleva detta får komma dit jättesnart! Det var så fantastiskt!

Idag är jag genuint lycklig!

Idag gäller det!

Som jag har längtat till den här dagen! Det är dags för stora ultraljudet! Har massa, massa fjärilar i magen. Bara inget visar sig vara fel, för då vet jag inte vad jag tar mig till!

Nu ska jag i väg med grannen & hennes lillkille (fortfarande namnlös) till BVC innan jag åker vidare till stan för att möta upp mannen. Nervöst!

v 19! :)

Vecka 19 idag. & bara två dagar kvar till ultraljudet! Åh vad jag längtar! Fast samtidigt börjar jag bli väldigt nervös. För tänk om det visar sig att något är fel... Hemska tanke! Jag vet ju att Flempans hjärta slår som de ska (har ju min angel sound - & när jag lyssnade i förra veckan var det inga konstigheter - prick 150 slag i minuten!). & jag har inte varit orolig alls senaste tiden. Faktiskt! Men ju närmare dagen kommer desto läskigare blir det...

Nåväl, försöker att inte tänka på det annat än positivt & intalar mig själv att det kommer gå alldeles utmärkt! Har dessutom bestämt mig för att jag vill veta vad det är för kön. Så bara därför är jag övertygad om att de inte kommer att kunna se det - för det är ju inte alltid de kan det! :) Jaja, är det så så är det inte meningen att vi ska veta ännu & då accepterar jag det. Jag tror för övrigt att det blir en tjej. Det är bara ngt jag har fått för mig. På torsdag vet vi. Kanske.

Jag är oavsett vilket väldigt lycklig över att ha gått in i v 19. Snart halvvägs ju! Helt galet! Men alldeles fantastiskt underbart!

& 0,5 kg har jag gått upp sen förra veckan. Det kan jag leva med. :)

Hängig... :(

Har verkligen inte varit på topp senaste dagarna. Trött & hängig. & lätt huvudvärk som inte vill ge med sig trots huvudvärkstabletter. & täppt/snuvig. Så jag har tagit det väldigt lugnt. Inte gjort många knop alls. Igår var jag iaf hos sjukgymnasten & jag fick faktiskt beröm. Jag har gjort mina övningar varje dag & hon kunde se en liten förbättring i min hållning. Lång väg kvar, men det går iaf åt rätt håll. Skönt!

Bebispromenad

Idag har jag varit på promenad med grannen & hennes lilla bebiskille som föddes i mitten av december. Han är fortfarande namnlös & går under namnet lillkillen. Han är så söt!

Det är fortfarande väldigt svårt för mig att förstå att det faktiskt är en sådan som bor i min mage & att jag kanske kommer att bli mamma till sommaren. Nej, så långt fram kan jag verkligen inte tänka. Jag jobbar fortfarande med att förstå själva gravidbiten & jag får fortfarande påminna mig själv om att jag är gravid. Gravid i v 18 faktiskt. Sedan idag. Kan rapportera att jag inte gått upp något alls sen förra veckan, trots att jag till stor del levt på Kellogg's special K & rulltårta (jag äter mat & frukt & grönt också! Men mest för att jag måste...). & midjemåttet visar plus 1 cm. Så lite, lite har kanske magen växt ändå.

Att veta eller inte veta...

Jag har funderat en del på huruvida vi ska kolla upp könet på Flempan eller inte. Jag är av naturen otålig & vill att allt ska hända nu, omgående, genast, på momangen! Att vänta har aldrig riktigt varit min grej. Så alltså faller det sig naturligt för mig att så fort som möjligt ta reda på om det är en tjej eller kille som bor i min mage (som förövrigt börjar synas ordentligt nu...).

Maken är min raka motsats. Lugn som en filbunke & ALDRIG stressad. Han har således inte varit alltför intresserad av att ta reda på vad det blir utan tycker vi kan vänta & se. Fast det spelar inte så stor roll för honom, så vill jag verkligen veta så tycker han att det är okej att vi kollar efter nästa vecka på UL:et.

Så frågan är: vill jag verkligen veta? & JAAAAA!!! Jag vill veta! Jag vill veta nu! Men samtidigt så förstår jag ju att det måste vara skithäftigt att vänta & sen bli överraskad när det väl är dags. Jag vet, det är värsta lyxproblemet! & jag är överlycklig över att det just nu är det värsta jag har att grubbla över (ta i trä!). Ovsett vilket måste jag bestämma mig innan torsdag nästa vecka...

Till sist tänkte jag bjuda på några anekdoter ur mitt liv:

• Jag har börjat få halsbränna!
• Jag har vuxit ur min vinterjacka men hittade en jacka (i stl XL!!!) på Sisters som var nedsatt från 1295:- till 399:-. Ett fynd!
• Har drabbats av värsta finnepidemin & i brist på annat har jag hela ansiktet fullt av tandkräm (som jag har hört ska torka ut finnarna...).
• Jag sover inte längre 12h per dygn utan är ganska nöjd med 8-9h. Fantastiskt skönt!
• Jag är sen förra veckan beroende av Kellogg's special K red berries (det måste vara sockret!). Jag skulle kunna äta det till frukost, lunch & middag (& några mellanmål också så klart).
• Jag har aldrig tidigare ätit Kellogg's special K red berries.

Bättre

Idag har jag knappt ont alls & jag lyckades sova hela natten utan några större bekymmer. Så jag struntar i att ringa sjukgymnasten (som ju med största sannolikhet inte att hade gjort annat än att be mig avvakta). Ska definitivt ta det VÄÄÄLDIGT lugnt med de övningar jag fått tills jag varit där igen nästa vecka.

Inatt (eller sent ikväll) kommer min underbara make hem igen. Längtar massa! De 3 kattkräken har visserligen gjort sitt bästa för att hålla mig sällskap (& gå mig på nerverna!), men det är förstås betydligt trevligare att sova brevid mannen än bredvid 3 katter (varav den ena har för vana att promenera runt på mig några ggr per natt & slicka mig i ansiktet med sin mördarandedräkt & helst vill sova i min svank - inte skönt - den andra sparkas & den tredje snarkar värre än maken! Dessutom tycker de inte direkt om varandra så det blir alltid massa fräsande innan alla har hittat sina platser...).

Satans smärta!

Det är illa. Min axel har pajat totalt. Tidigare har jag haft ont lite då & då, främst när jag legat ner. Smärtan har varit jobbig, men uthärdlig. Framförallt har den gått att lindra genom att byta ställning. Men igår kväll - antar att det beror på de övningar jag gjorde på sjukgymnastiken(?) - var det katastrof. Jag hade ont redan innan jag gick & la mig. & smärtan blev bara värre när jag lagt mig. Tog 2 värktabletter, som inte hjälpte ett dugg. & smärtan bara tilltog. Det fanns ingen ställning där det inte gjorde ont. Det var fruktansvärt! & så dessutom, min fina make kom hem från London strax innan midnatt - han skulle bara packa om väskan, sova ett par timmar för att sedan sätta sig i en taxi igen kl 4.30 imorse & åka vidare (förstår inte hur han orkar). & när han kommer hem ligger jag & gråter hysteriskt. Det gör så ont så jag håller på att kräkas. Som att göra en rotfyllning utan bedövning kan jag tänka mig (men jag vet verkligen inte). & så får jag ångest för att jag vet att han MÅSTE sova iaf ett par timmar. Nej, det var verkligen katastrof!

Jag grät mig så småningom till sömns & när jag vaknade vid 6-tiden av smärtorna så hade maken så klart redan åkt. :( Nu sitter jag här & vet inte vad jag ska ta mig till. Har fortfarande ont, men det är bättre. Har dock aldrig haft ont dagtid förut så jag antar att smärtan lär komma tillbaka med samma styrka i natt... Jag bävar! Sjukgymnasterna har telefontid i efm, så jag vet inte om jag ska ringa dit då & försöka få kontakt med min sjukgymnast. Fast vad kan hon egentligen göra? Jag har berättat om smärtan i mina axlar (ibland gör det ont i båda) & hon har förklarat att det finns mkt nerver där & att det är svårt att göra ngt åt saken. Känns som det kanske är en naprapat som jag borde träffa? De är väl duktigare på sånt? För sjukgymnastens övningar har ju uppenbarligen bara gjort saken 100 resor värre...

Orkar inte det här!

v 17! :)

Tiden tickar på. V 17. 16+0. Helt fantastiskt! Svårt att fatta att det verkligen har gått bra så här långt. :)

Jag besparar er från en magbild den här veckan, men jag kan rapportera att magen står på + 1 cm (dvs ingen synbar skillnad) & jag har gått upp ett helt kg på en vecka. Det tror jag enbart beror på allt småätande som jag har ägnat mig åt. Har ju fortfarande väldigt svårt för mat (som ju luktar så förbaskat illa!!!). Men muffins funkar. & glass. & mackor. & fruktcocktail. & smågodis... Så den vägen har jag vandrat senaste veckan... Jaja. Det blir ett senare bekymmer.

Annars var jag hos sjukgymnasten igår. Nu har jag fått konstaterat att jag är ungefär lika smidig som ett kylskåp. Jajamensan! Läget är illa! Min hållning är tydligen katastrofal & jag har blivit helt sned & spänd i ryggen. Så nu blir det till att göra övningar & stretcha varje dag. Fick investera i en pilatesboll (som jag sitter på just nu) & måste tillbaka nästa vecka för att få fler övningar. Det är tur man har tid. :)

Åk inte ifrån mig!

Sitter här & tycker synd om mig själv för underbara maken sitter på ett plan på väg till London. Han kommer att vara borta hela veckan & det känns så tungt så tungt! Maken har ju alltid rest mkt i jobbet, & även om jag alltid tycker det är tråkigt & ensamt (& ledsamt) när han är borta, så går inte världen under. Det gjorde den dock när han skulle åka idag. Jag misstänker att det är alla hormoner som spökar, men jag blev verkligen jätteledsen & tårarna sprutade. På en 3-årings vis hulkade jag fram "du får inte åka ifrån mig!". Men det gjorde han så klart & där låg jag på soffan & bölade... Vad säger man? Jag får väl skylla på Flempan för inte skulle väl jag annars kunna bete mig så...? :)

Båda två mår bra! :)

Dagen på vårdcentralen gick finfint. :) Ska tillbaka till sjukgymnasten på måndag för att sätta ihop ett träningsprogram som jag ska göra hemma. Har en del krämpor, som ont i ryggen & axlarna, till & från & hon trodde att det beror på hur jag tidigare har mått. Iom allt som har hänt med IVF:er, missfall, sjukskrivning & arbetslöshet så har jag ju mått rent ut sagt fördjävligt. När man mår dåligt tenderar kroppen att spänna sig. & så nu när jag mår bättre så slappnar kroppen av & släpper fram alla smärtor & spänningar som jag gått & burit på. Rätt logiskt faktiskt. Sen är jag ju ganska (väldigt!) otränad också, & det gör ju sitt till, så måste verkligen försöka få i gång kroppen igen. Japp! Det måste - & vill jag!

Att jag mår bättre tyckte även min psykolog, som nu inte vill träffa mig mera "det vore slöseri med bådas tid". & så känner nog jag också. :) Han bad mig maila honom framöver & berätta hur det går (för att han är nyfiken...), men poängterade också att jag, om jag skulle börja må sämre igen, bara behövde lyfta luren! Känns skönt att veta.

Besöket hos barnmorskan gick också jättebra. Jag behövde inte lämna några prover eller mätas utan vi pratade mest om hur det gått. & sen klämde hon på livmodern & så fick vi lyssna på Flempans hjärta. Min livmoder växer så det knakar (så ja, kalaskulan beror på Flempan...) & är nu uppe under naveln. Den växer tydligen mer på höger sida, så jag kanske får en sned mage! Det vore väl något! ;)

Flempans hjärtslag låg på 150, vilket var exakt där det skulle ligga. Så allt är bra så här långt. Nu väntar det stora ultraljudet som ska utföras på Södersjukhuset. Vi har fått en tid, som inte passar & jag ska ringa dit, ganska exakt nu, för att försöka boka om den.

Efter att ha fått en upptagetton i mitt öra i 30 långa minuter lyckades jag tillslut komma fram till deras telefonkö. & efter ytterligare en stunds väntan har jag nu en tid på SÖS, torsdagen den 29 jan. Om exakt 3 veckor! Hoppas de går jätte, jättefort!

En dag på vårdcentralen...

Idag är det vårdcentralen som gäller. Har tre olika besök inbokade. Först ska jag till sjukgymnasten för att sätta ihop ett träningsprogram. Har känningar i ryggen till & från & det lär ju knappast bli bättre ju större jag blir, så lika bra att börja jobba på det redan nu.

Efter det följer ett besök hos psykologen. Vi träffas ju knappt längre & förra besöket var jag där i max en kvart. Även om livet inte alltid är någon dans på rosor så mår jag ju inte ens i närheten av så dåligt som jag mådde i somras. Visst, jag har inget jobb & det är förstås inte så kul. Men vi har pengar så att vi gott & väl klarar oss (tack vare min underbara man!) & jag har massor av saker att göra på dagarna. Jag har dessutom tid över för att ta det lugnt & ta hand om mig & Flempan, vilket är underbart! Vi har massor att se fram emot & jag är gravid (jajamensan, det är jag!)! Så på det hela taget lider jag ingen nöd. Det får lösa sig med jobb när det vill sig, på ett eller annat sätt blir det bra!

Samtidigt inser jag att det är skört & att det inte krävs mkt för att jag ska hamna där jag var i somras igen. Händer det något med Flempan blir det ett tungt fall & då är jag väldigt tacksam för att psykologen finns där.

Slutligen ska jag till barnmorskan. Då ska maken med. Det ser jag verkligen fram emot. Är faktiskt inte nervös alls idag. Underbart!

Nu spricker jag snart! :)

Tisdag idag & således går jag in i en ny vecka. Har redan hunnit till vecka 16 - fattar verkligen inte vart tiden tagit vägen. Hur som helst, av dagens bild att döma ser det ut som om jag kanske har ätit lite för mycket av det goda senaste veckan... :) Magen ser iaf ut som om den skulle spricka vilken sekund som helst. Kan kanske bero på all mat jag tryckte i mig igår (kalkonmiddag hemma hos pappa + fru), det är makens teori iaf. Eller så har Flempan tokväxt senaste veckan. Det lär väl visa sig inom kort om jag bara är svullen, eller om det är Flempan som ligger bakom denna kalaskula...



Jag har iaf bara ökat 0,3 kg sen förra veckan, men magmåttet visar på + 2,5 cm. Hoppas verkligen att det är Flempan. Större mage innebär ju att det blir mer verkligt för mig, att Flempan verkligen finns där inne.

Jag är gravid, jag är gravid, jag är gravid! På riktigt! Snart måste jag väl inse det ändå...

Vilken underbar vinterdag!

Termometern visade på -10. Strålande solsken & nysnö. Helt fantastiskt underbart! Vi tog en kort promenad ner till havet & vår badplats & bara satt & njöt i solen.

Stockholms skärgård är verkligen fantastisk! :) Idag är jag verkligen genuint lycklig. Elden sprakar i spisen. DN:s söndagskryss är färdiglöst. Maken ligger i soffan med alla 3 katterna & myser. Ska nog ta & göra honom sällskap. :)

Avslutar med en liten bild på vårt hus i vinterskrud.

Varför kan inte alla vinterdagar vara så här?

Välkommen 2009! :)

Så var det dags för ett nytt år igen! En kort sammanfattning av 2008 kommer här:

Året börjades med stora förhoppningar. I januari kom äntligen brevet från Karolinska, efter lång lång väntan. Nu var det snart vår tur. IVF1 inleddes i mars, men avbröts pga en spontan graviditet som sedermera slutade i missfall. På det följde sjukskrivning, "akut kris" & dessutom uppsägning från jobbet. Sommaren (& början av hösten) var tung, tung, tung... I slutet av september var det dags för IVF2, som lyckades! & året avslutades lika hoppfullt som det började.

2009. Fortfarande arbetslös. Men det skiter jag i för jag är gravid! & till sommaren hoppas vi på att det kommer en frisk liten Flempa till världen! Just nu övar jag på att säga "jag är gravid". En svår mening. Det blir så vekligt när jag säger den, så jag vågar inte riktigt, för tänk om ngt skulle hända. Men jag är gravid! & jag lovar att jag snart ska berätta det för hela världen. Eller för några iaf... ;) Jo, en sak till. 2009 innebär att jag fyller 30 oxå. 30 & mamma?? Det känns som många vuxenpoäng.

2009 hoppas jag oxå på massor av plus för alla er där ute som kämpar (det är många som drar i gång snart...)! 2009 kommer att bli ett bra år! Så är det bara!

Annars kan jag berätta att Orsa var väldigt lugnt, trevligt & precis vad jag behövde. Kallt, soligt & massa snö. Det blev lite slalom, men inte många timmar per dag. Är just nu inne i en sovperiod. Skulle kunna sova dygnet runt (& gör det nästan också). Vi gick t ex & la oss kl 21.00 på självaste nyårsafton. & det var så fantastiskt skönt! Ja, underbart har det verkligen varit.

När vi kom hem låg det en avi från posten & väntade. Jag hade nämligen i ett svagt ögonblick innan jul fått för mig att det nog var en bra idé att införskaffa en "angel sounds" så att vi kunde höra Flempans hjärta. & nu hade den alltså kommit. Så igår fick vi för första gången höra Flempans hjärtslag. En helt fantastisk upplevelse. Så idag är jag glad!

Avslutar med en magbild från i tisdags, v 15 (14+0). Midjemåttet hade ökat med 1,5 cm (totalt sen v 13 = 3,5 cm) & jag har sen v 13 gått upp 1 kg. Små små förändringar...