Nu är glada julen slut slut slut...

Så är då julen över för denna gång. Eller iaf det mest hektiska stökandet & firandet. Ett skönt lugn har dragit in. & jag möter det med tacksamhet.

Julen har varit lätt hysterisk. Halva julafton firades inne i stan med makens familj. Andra halvan ute på Värmdö med pappas sida av släkten. Hur stressigt som helst. & till råga på allt så ringer pappa på morgonen - från akuten! - dit han fått åka akut pga hjärtflimmer (på själva julaftonsmorgonen!). Det var ju kul nyheter... Det var inget livshotande & vid 19-tiden på kvällen var han & frun tillbaka & vi kunde äntligen äta julmiddag. Lyckades sen hålla mig vaken till 12, men då var jag så trött att jag knappt lyckades ta mig till sängen själv. Snacka om tuff (& orolig) dag.

Juldagen sov jag. I stort sett hela dagen. Däckade klockan 12 & maken väckte mig kl 16... Kl 21.00 gick jag & la mig igen & somnade direkt. Fattar inte hur jag kan vara så trött.

Annandagen gav i oss i väg för att kolla in lite rea - men det var lättare sagt än gjort. Efter en hysterisk halvtimme i forum Nackas parkeringsgarage - som inte resulterade i ngn parkeringsplats, var vi nära att ge upp. I Farsta hade vi dock bättre tur så det blev en snabb vända där. Sen på kvällen var det kalkonmiddag med mammas sida av släkten (med min kusin som väntas nedkomma den 1a januari). Jag kämpade emot tröttheten & illamåendet & lyckades nog hålla mig trevlig iaf ett tag. Det är inte lätt när man är så trött att man bara vill lägga sig ner & gråta. & kände inte heller riktigt att jag fick ngn förståelse från omgivningen. När jag kl 21 sa att, nä nu tror jag faktiskt inte att jag orkar mer, fick jag svaret: "nåja, en stund till kan du väl gott anstränga dig...". Kul. så jag höll ut en timme till, men gjorde det verkligen inte med glädje. Tråkigt att det ska behöva vara så...

Hur som helst, imorgon bär det av till Orsa där vi stannar över nyår. Ska bli skönt att få åka lite skidor & få njuta av lite ordentligt vinter (hoppas jag).

I Orsa är det datorfritt så passar på att önska er alla ett gott nytt år! :)

Dan före dan...

Tar en paus så här mitt i allt hektiskt julstök för att skriva ett par rader. Dessutom går jag idag in i v 14 (13+0) så tänkte att jag skulle bjuda på en vacker (???) magbild. Inte för att jag kan rapportera några fantastiska framsteg. Mätte magen & den har ökat 2 cm i omkrets sen förra veckan (tror det är pizza - haha!). Maken pratade med sin pappa i telefon igår. Jag befann mig i ett annat rum när jag hörde honom kläcka ur sig: "jo, nog syns det! Hon har blivit ordentligt fet."

Jo, man tackar. Men så är det nog. Är ganska fet, men enligt vågen har jag inte gått upp ett gram senaste månaden så jag vet inte. Det är nog bara magen som har plufsat på sig.

.

Här kommer iaf en bild från v 14 (13+0), midjemått + 2 cm.

.

Måste sätta fart med att klä granen nu!

God jul till er alla! Hoppas tomten kommer med massa fina klappar! :)

IVF 2 - dag för dag

Började ju inte den här bloggen förrän jag redan var inne i "ruvarperioden" så har inte fått med hur själva behandlingen gick. Tänkte att det kunde vara bra att skriva ned den, medan den fortfarande finns färsk i minnet. Kan vara bra att kunna gå tillbaka om/när det blir dax för nästa IVF, för den risken finns ju. Så!

080904 Spraydag 1 - Sprayar 2*2. Synarela smakar förbaskat illa! Kommer ihåg hur mkt jag hatar den sen IVF 1.
080919 Spraydag 16 - Mensen kommer (på dag 36). Mår fruktansvärt dåligt. Klimakteriet är i full blom - i kombination med kraftig mensvärk. Kan inte somna på kvällarna. Vaknar ömsom iskall ömsom smällhet när jag väl har lyckats somna. Lider av alla biverkningar man kan tänka sig sen flera dagar tillbaka. Huvudvärk, illamående, finnig, har gått upp i vikt. Hatar det & längtar till blodprovet!
080922 Spraydag 19 - Blodprov!
080923 Spraydag 20 - De ringer på eftermiddagen & meddelar att jag är nedreglerad. Lycka! Får börja med sprutorna följande kväll kl 19.00.
080924 Spraydag 21, sprutdag 1 - Första sprutan, gonal f 150E. Nervöst, men inte svårt & väldigt lycklig över att ha kommit så här långt.
080929 Spraydag 26, sprutdag 6 - Blodprov! Det visar sig att jag reagerar starkt & de vill att jag sänker dosen till 112,5e. VUL följande dag för att kolla läget. - Risk för överstimulering. Jag blir skitnervös! Har ju känt att det spänner som 17 i magen redan...
080930 Spraydag 27, sprutdag 7 - VUL! Det visar sig att jag har massa små äggblåsor på gång vilket är bra, men det finns som sagt en risk för överstimulering. Fortsätter med den lägre dosen & nytt VUL 2 dagar senare. Får beröm för mina fina & rejäla äggstockar som är av perfekt typ för en lyckad IVF (jippie!!???).
081001 Spraydag 29, sprutdag 9 - nytt VUL, allt ser bra ut. Äggplock bestäms till måndag, 4 dagar senare.
081002 Spraydag 30, sprutdag 10 - de ringer & meddelar att de efter ytterligare en genomgång med alla läkare bestämt sig för att skjuta på vårt äggplock en dag. Ny dag tisdag 081007.
081005 Spraydag 33, Ägglossningssprutdag - Kl 20.30, Ovitrellespruta. Inga bekymmer! Min mage är väldigt uppsvälld & det gör ont, väldigt ont i äggstockarna.
081007 Äggplock - Den 7 oktober 3 år tidigare är officiellt den dag jag & maken blev tillsammans & också den dagen som vi började försöka få barn. & så 3 år senare, på exakt samma dag, så kommer vi till denna milstolpe. Vi hoppas att det ska ge oss massa tur!

Hur som helst, kommer dit 8.30, lagom nervös. Det är fullt med "små bås", som bara skiljs av med draperier & jag inser att här är det löpande band som gäller. Får sätta på mig en ful sjukhusskjorta & ett par långa strumpor som går ända upp på låren. Får också en kanyl i armen & får morfin & ngt annat lugnande samt 2 citodontabletter & får sen lägga mig & vila (medan mannen går till runkbåset för att lämna sitt bidrag). Efter ca 1h är det vår tur & jag går in & slänger upp benen i gynstolen (med invanda rörelser - man har ju varit med förr). En ny läkare som jag aldrig träffat förut presenterar sig & sen går det undan! Ont gör det, men jag är rejält groggy & det går ganska bra.

Efterår får jag gå tillbaka till "mitt bås" & det är nu helvetet börjar. Det gör så förbaskat ont! Jag gråter & gråter & gråter & ligger & kastar mig runt i sängen. Får nästan panik! Barnmorskan kommer & jag får mer morfin & fler, starkare tabletter än citodon. Det gör ändå ont, men tillslut tuppar jag av sover kanske 30 min. När jag vaknar har jag ont, men mindre ont, & vill hem. Trycker i mig min medhavda macka & får hjälp till toaletten (det har blödit ganska mkt...). En barnmorska kommer med beskedet att det blev 13 ägg & att jag hade väldigt många äggblåsor, därav smärtan.

Hur som helst, åker hem & däckar & förblir nedbäddad tills det 2 dagar senare är dax för ET. Det känns som om jag blivit överkörd av en lastbil. Det gör så ont! Är svullen & blir pinknödig ungefär en gång i timmen (även på natten). Det gör ont att röra sig. Det gör helvetiskt ont att resa på sig. Det gör ont att pinka. Det gör ont att vara pinknödig (lite som en kraftig urinvägsinfektion - det är blåsan som trycker mot de svullna äggstockarna). Livet suger ganska hårt de här dagarna, men som tur är kan jag sova rätt mkt. & är lycklig för att det är över & att det blev 13 ägg. Hoppas att det blir många befruktade ägg (men oroar mig förstås för att det inte ska gå bli ngt alls...).

081009 ET - Så är det då äntligen dax! Jag har ont, men är lycklig. Läkaren (en annan läkare så klart...) berättar att 8 ägg blivit befruktade & att två av dem var av absolut toppkvalitet "kan inte bli bättre än så här!". :) Får tillbaka ett ägg & läkaren säger att nu blir det varken bad eller sex på 2 veckor. Jag har så ont att jag skiter i vilket (nej, inte bad - älskar att bada, så det var jag verkligen ledsen över).

Läkarens avslutande ord: "Jag tror att det kommer gå vägen faktiskt! Kan ju förstås inte lova ngt, men du är ung, ägget är av toppkvalitet & du har varit gravid förut. Ja, jag tror på det här."

Det var det. Kan tillägga att jag var fortsatt sängliggande i flera dagar efter ET pga av smärtan från de svullna äggstockarna. Kunde inte stå upp rak i ryggen. Låg som en boll i sängen & glodde på tv & tyckte synd om mig själv. Men men, hoppas verkligen att det är värt det i slutändan. & ja, jag skulle göra om det igen!

Inget ultraljud... :(

Där satt man i väntrummet & var nervös. & så när jag väl fick komma in så började läkaren med att säga att ngt ultraljud, det skulle det inte bli, för det kan vara riskabelt för fostret & det är bara onödigt! Istället gick vi igenom svaren på de frågor barnmorskan ställde till mig vid inskrivningen (dvs hon bara läste högt det som stod i min journal & jag svarade ja). Inget nytt alltså. Sen sa hon att hon, därför att jag gjort en IVF, vill ha täta kontroller med mig. Jag undrade varför - för enligt fertilitetskliniken så finns det inga fler risker för att jag blivit gravid via IVF. Men hon menade att det är rutin på denna MVC att följa "IVF-patienter" noggrannare. "Du får nog vänja dig vid att det blir en hel del spring hos mig!" Hm... Ja, okej, det är väl bättre än att de inte bryr sig alls, men, det här besöket hade jag definitivt kunna vara utan. Om jag ska springa där så bör det väl ändå finnas en anledning? Jag var där i knappt 10 minuter & det gav verkligen inte mycket (mer än att hon läste upp min journal för mig)...

Jaja, ska hur som helst försöka låta bli att oroa mig mer nu. Vi ska till barnmorskan & lyssna på härtat den 7e januari så fram till dess (om inget annat händer) så tänker jag försöka ställa in mig på att jag är gravid & att Flempan mår bra!

Go Flempan!

Förresten - tänkte det kunde vara dax att börja hålla koll på magen. Om Flempan mår bra så lär den väl förhoppningsvis växa lite framöver. :) Det mesta av "bulan" är nog bara bilringar & svullna tarmar, men vi får se om de händer ngt till nästa vecka.

.

Alltså, mage v 13 (12+0):

.

Ps. Köpte faktiskt ett par mammabyxor igår innan intervjun. Kan ju inte stänga ett enda par av mina byxor. Har haft dem hela dagen & de är supersköna! Tror att jag kommer hålla fast vid mammabyxorna för alltid! Snygga jeans som känns som mjukisbrallor! Det kan knappast bli bättre! :)

Snart gäller det...

& så sitter jag här & oroar mig ändå. Ju närmare läkarbesöket kommer, desto mer orolig blir jag. Fast jag försöker låta bli.

Alla dessa tankar som snurrar i mitt huvud.

Vad i helskotta gör jag om det visar sig att Flempan inte finns mer? Hur hanterar jag det? Hur överlever jag det? Ensam! Med maken sittande på ett hotellrum i Oslo. Jag försökte ta upp det med honom över telefon igår kväll. Att det är jobbigt. Att jag oroar mig. Då blev han arg. & sa att jag inte får tänka såna tankar. Men det gör jag ju inte med flit. Tror det är en försvarsmekanism. Att om jag försöker ställa in mig på att ngt faktiskt kan vara fel, så blir smällen lindrigare om ngt nu skulle visa sig vara fel. Men så är det ju inte. Att smällen lindras. För jag kan inte ens föreställa mig hur jag skulle reagera. & inget kan lindra den smällen! Jag ryser bara av tanken!

Snälla, snälla Flempan! Må bra där inne! Snälla! Annars vet jag inte vad jag ska ta mig till!

Imorgon gäller det!

Imorgon är en stor dag. En väldigt, väldigt stor dag. Jag går in i v 13. 12+0, vilket innebär att Flempan fyller 10v & risken för missfall statistiskt sett minskar. Imorgon är också dagen då vi får veta om Flempan så här långt mår bra. Det är dax för ultraljud numero 3! Tyvärr är maken i Norge den här veckan (iaf tom natten till to) så han kan inte vara med. Min pappa har lovat att följa med som moraliskt stöd istället - så att jag inte står där helt ensam om ngt skulle visa sig vara fel... Det är läskigt som 17! Jag har visserligen inte haft några som helst tecken på MF, men å andra sidan läser & hör man ju en del om MA & vid MA är det ju ibland så att man inte märker, förrän på UL, att fostret har dött... Så får det inte vara. Då går jag under. & säker kan man ju inte vara. Därför är det nervöst & läskigt. & väldigt tråkigt att min underbara make inte kan vara med... Men men, har lovat mannen att inte tänka såna tankar & jag känner mig fortfarande i allra högsta grad gravid, så risken för MA borde inte vara alltför överhängande ändå.

Helgen har annars varit ganska kämpig. Hade en bra dag i fredags när jag gjorde knäck, satte en pepparkaksdeg & gjorde massa äppelmos (har fortfarande kvar sjukt många äpplen som vårt lilla, lilla äppelträd lyckades producera i höstas). På kvällen var jag så trött att vi gick & la oss & somnade direkt efter "På spåret", dvs kl 21.00. :) Söndagen var också bra. Var & köpte julgran & hälsade på min storebror. Men lördagen...

Lördagen var katastrofal. Jag var, trots att jag sovit i 12h, trött trött trött & extremt illamående. Lägg därutöver till magknip & yrsel. Jag tillbringade det mesta av dagen i soffan framför storslalom, skidskytte & längskidor. Vi skulle egentligen iväg på julfika, men det var bara att avboka. Jag tror dessutom att jag hade ca 4 gråtattacker under dagen. Hysteriska gråtattacker för absolut ingen anledning. Den sista gråtattacken kom när vi på kvällen tittade på "I am legend" (som jag förövrigt tyckte var ganska kass). När hans hund Sam blir biten & sedermera dör grät jag verkligen helt hysteriskt! I säkert 20 minuter låg jag & hulkade & ylade "Hon får inte dö!!! Jag hatar den här jävla filmen! Om hon dör, då stänger vi av, för hon får inte dö!!" osv...

Det var en tung dag om jag säger så... Men som jag skrev så jag känner mig i allra högsta grad gravid så förhoppningsvis går allt bra imorgon!

Ny tid för jobbintervju i efm. Håll alla tummar!

Några visdomsord från en 14-åring till en 30-åring

Det har verkligen vräkt ner hela morgonen. Har en hysterisk katt som inte tycker det är roligt med regn (den lilla adhd-katten som opererades förut har nu blivit så bra att han får gå ut igen). Han sitter & ylar & krafsar på altandörren & vill ut. Men så fort jag öppnar så inser han att det är blött & vill inte alls gå ut. 10 sek senare har han glömt att det är blött & börjar om igen. Jag håller på att bli tokig! Är iaf lycklig över att mina 2 trötta tjejkissar (som ju är lite äldre) har insett att livet är som skönast snarkande i varsin fåtölj. Tack!

Igår var jag inne i stan & träffade min gamla bästis på mellan- & högstadiet, Linda. Vi tappade kontakten när vi började på olika gymnasieskolor & vi har faktiskt inte träffats på nästan 15 år! Innan dess var vi oskiljbara i många år! Konstigt hur det kan bli.

Saken är den att vi i slutet av 9:an gjorde en typ av tidskapsel. Vi skrev varsitt brev till oss själva (8 A4!) som vi skulle läsa när vi är gamla & grå - dvs när vi fyllt 30 (hahaha! Så jävla skönt att man trodde att livet skulle vara förbi vid 30!). Vi hade lagt ner foton på oss själva & på de olika objekten för vår aldrig sinande kärlek. Vi hade också skrivit andra dokument om olika teman som var aktuella då som vi klippt i tu & sparat varsin del i varsitt kuvet som absolut inte fick öppnas innan vi fyllt 30. Bl a hade vi skrivit ett avsnitt om Johnny Depp "vår tids snyggaste skådespelare". Vi funderade över om han skulle vara lika snygg när vi var 30, med tanke på att han då skulle vara en gammal gubbe (på 45 år...)! Haha! Så kul!

Hur som helst, min kompis fyllde 30 i somras (jag har hoppat över en klass & fyller inte förrän nästa år) så då kontaktade hon mig & frågade om vi skulle träffas & öppna breven. & det är baske mig bland det roligaste jag gjort på många år!

Några visdomsord från en 14-åring till en 30-åring:

"Att ragga är det roligaste som finns! Hoppas du inte tappat det intresset!"
"Den perfekta killen är 17 år. Det måste vara den mest perfekta åldern! Typ alla snygga killar är 17 år!"
"Hanna, om du har barn, lova att låta dem ha kul. Överbeskydda dem inte! Ge dem en bra uppfostran (haha!)!"
"Jag hoppas att du har levt livet & du har haft ett riktigt roligt & lyckat liv!"

Så jävla skönt! Men jo, jag kan nog säga att haft ett roligt & lyckat liv (hitintills!) & levt livet, ja det har jag verkligen gjort! & många av de drömmar som jag som 14-åring hade har faktiskt slagit in - så jag hade ganska rätt ändå.

Nej, det var hur roligt som helst! Nu ska jag verkligen se till att vi inte tappar kontakten igen!

Hanna & Linda - best friends 4-ever!
1994.03.18

v 12 (11+0) Sjukgymnastik för gravida

Idag har jag varit på sjukgymnastik för gravida. Ett infomöte som alla gravida i kommunen uppmanas att gå på så tidigt som möjligt i graviditeten. Det lät viktigt enligt barnmorskan. Så då gick jag väl dit då. Med viss tvekan. För jag är ju inte gravid på riktigt ännu. Bara lite låtsasgravid, som ev skulle kunna visa sig vara på riktigt. Så småningom. Kanske.

Så känns det iaf ibland. Att det bara är på låtsas.

Hur som helst så var det ett informativt möte & jag vet nu allt om bäckenbottenuppluckring, knipövningar & foglossning & annat nyttigt. Har också fått konstaterat att jag (liksom de flesta tjejer) har en kass hållning & att det är därför som jag redan nu har ont i ryggen. Så ska tillbaka i början av januari för ett individuellt möte där vi ska sätta upp ett träningsprogram. Fram till dess ska jag jobba med min hållning. Det blir inte lätt.

Hoppas verkligen att jag i januari är gravid på riktigt & inte bara på låtsas! :)

Smörgåstårta...

Adrig i hela mitt liv har jag varit så sugen på smörgåstårta! Med leverpastej!

Mailade maken som lovade att gå lite tidigare från jobbet idag & fixa smörgåstårta på vägen hem... Världens underbaraste är vad han är.

Jag ska få smörgåstårta! :) Med leverpastej!

Lyckan är total!

När jag tänker efter så har jag nog aldrig i mitt liv varit sugen på smörgåstårta innan nu.

Piffad till tusen...

Just nu skulle jag ha varit på väg till bussen för att åka till stan på arbetsintervju. Piffad till tusen. Håret är stylat. Perfekt sminkad. Har ny parfym mig - en present från maken som ju var bortrest hela förra veckan. Har vänt ut & in på garderoben för att hitta en outfit som jag kommer i & som sitter ok. & hittade till slut en svart kjol & en tröja som faktiskt sitter riktigt bra. Har trotsat tröttheten & gått upp tidigt för att hinna med. Har tom trotsat illamåendet & ätit en banan & 2 clementiner för att vara pigg på intervjun. Känner mig för en gångs skull riktigt snygg! & redo för att ge dem en match. Har precis fått på mig stövlarna när mobilen ringer... & det är personen som jag skulle träffa som ringer för att meddela att han är sjuk & att vi måste ta intervjun ngn annan dag... Så här sitter jag - piffad till tusen & undrar vad jag ska göra nu??

Hur som helst, helgen har varit lugn & skön. Det blev en lång sovmorgon på lördagen med tanke på att mannen kommit hem mitt i natten. Dagen tillbringades sedan i diverse affärer. De flesta julklappar är nu avklarade, men har verkligen ingen aning om vad jag ska köpa till mannen. Svårt det där.

Andra advent firades i Vattholma utanför Uppsala med bekanta. Det var julmarknad & sen fika & middag. Väldigt trevligt. De har 3 barn mellan 6 & 12 & det var full kalabalik hela tiden. Bråk & skrik & tårar hela eftermiddagen... Är det det som väntar oss...? :)

Mamman är barnmorska så det blev så klart en del "symptomsnack". Hon är av den bestämda åsikten att det bara är dumt att göra UL i v 13 eftersom det bara "invaggar en i falsk trygghet". Hon menar att även om man ser ett hjärta slå så betyder inte det att barnet mår bra utan man måste vänta till v 17-18 innan man kan se. Jag vet inte jag. Att se att ett hjärta slår i v 13 kanske inte är ngn garanti för att allt kommer gå bra, men för min del känns det ändå bättre än att behöva vänta till v 18...

Nä, nu ska jag ta mig en funderare över vad jag ska göra med denna dag...

Funderingar

Hektisk dag idag. Massa ärenden att fixa & sen avslutningsvis ett besök hos psykologen. Vi träffas inte så ofta längre, bara kanske var 5e vecka eller så, men det är ändå skönt att få prata av sig lite. Jag är ju inte ledsen längre, som jag var i somras, men det är mkt som händer & mkt som kan hända...

& så har jag hämtat ut kläder & stövlar som jag beställt (är man lat så är man). Flera par tajts & långa tröjor. Välbehövligt om jag säger så, med tanke på att jag inte kan stänga mina byxor pga min svullna mage... & mina Hush Puppies! Fina, sköna, mjuka stövlar... Bra dag idag! :)

Annars kan jag rapportera att det igår ringde från ett företag som ville träffa mig ang ett jobb som marknadsassistent. Fantastiskt kul! Det har tyvärr inte hänt så mkt på jobbfronten på senaste tiden. Men det är jobbigt också. Jag vet ju liksom att de inte vill anställa ngn som ev ska på mammaledighet i juni. Så då måste jag ljuga. & vad säger man om sjukskrivningen jun-oktober. Ljuga där med & säga att jag "bara" varit arbetslös & inte nämna sjukskrivningen...? Sjukt svårt det här. Jag gillar verkligen inte att ljuga. Brukar alltid vara väldigt rak & säga hur saker ligger till, men i det här läget vet jag verkligen inte. Några tips?

Nej nu ska jag bädda ner mig i soffan med lillkissen & invänta "på spåret". Händer inte mkt här om jag säger så, i synnerhet inte iom att maken är bortrest (kommer inte hem förrän mitt i natten).

Trevlig helg på er alla! :)

Morgonstund har guld i mun!

I morse drömde jag en väldigt otrevlig dröm. Det var IVF på löpande band & det var bråttom för det var många som skulle hinnas med. & allt gick visserligen bra, men när det var dags för att föda så såg de på ultraljudet att det inte var en bebis som låg i magen utan en exakt kopia av min lätt övergödda matberoende tjejkisse kallad "Tjock Tjock". Hon väger väl närmare 10 kg... & när de väl fått ut henne (med kejsarsnitt så klart!), med förklaringen "bor man med många katter kan det påverka hormonerna & då kan det bli så här" så började jag störtgråta! Jag ylade att jag inte ville ha henne för att jag redan har en likadan, men det var bara att åka hem från BB utan ngn bebis, men med ytterligare en Tjock Tjock...

.

Här vaknade jag, i tårar, med en hungrig tjejkisse på huvudkudden som ylade & jobbade hårt för att väcka mig för att få frukost. Min kära make är nämligen i Tjeckien & hon är van att få mat kl 6.15 när han går upp, så det var bara att torka tårarna & bege mig ut i köket... Underbar start på dagen! :)

Fantastiska MVC!

Så var det avklarat! Första besöket (av förhoppningsvis många...) på MVC gick galant! Världens gulligaste barnmorska som verkligen tog sig tid - var där i 1 1/2 timme. Blod- & urinprov. Alla värden normala förutom lite lågt järn så får börja med tabletter per omgående. Säkert bra mot tröttheten, men mindre bra för min stackars mage. Fick kliva upp på vågen (även om jag nog helst hade sluppit den vetskapen) & sen svara på en massa massa frågor.

Underbara barnmorskan frågade om jag vill göra ett ultraljud i början av v 13, när risken för MF avtagit, för att kolla att allt är ok. Ehhh... JAAAAAAA!!!! Så då bokade hon in en tid hos läkaren om 2 v & jag behövde inte ens ta upp det! Jag har hört från andra att det är mer eller mindre omöjligt att få göra ett ultraljud innan v 18 i Stockholm, men det kan ju vara så att lilla Värmdö kommun (med blott 400 bebisar om året) är lite givmildare. Hur som helst väldigt skönt! & den 7 e januari, i v 16, bokade hon in en tid för att lyssna på hjärtat. & i v 18-19, stora ultraljudsundersökningen!!!

Vågar inte riktigt tänka så långt, men är fantastiskt tacksam över att hon inte bara skickade hem mig med ett "ta hand om dig så ses vi i v 18!". Idag känner jag mig väldigt väl omhändertagen & väldigt glad! :)

Trött & gnälligt i Paris... ;)

Så var man hemma igen. Den underbara vita snön har bytts ut mot ett grått & trist plusgradigt landskap. Som väntat.

Hur som haver, en kort rapport från Paris kan kanske vara på sin plats. Paris var kallt & blåsigt & det första vi gjorde var att införskaffa varsin mössa. :) Sen har det blivit mkt turistande som sig bör när man är i Paris. Jag har ju bott 4 år i Frankrike (pluggat på gymnasium & universitet), visserligen i södra Frankrike, men har ändå hunnit med otaliga besök till Paris. För maken var det första besöket så därför blev det Eiffeltornet, Notre Dame & annat som man "måste ha sett". Själv var jag mest lycklig över att vara i Frankrike - prata franska, fransk mat, fransk tv, franska tidningar etc etc! Frankrike är verkligen som ett andra hem för mig (även om Paris egentligen inte är min favoritstad av franska städer).

Annars har jag varit trött, trött & mer trött, så det har stundtals varit mkt jobbigt (& rätt gnälligt från min sida). Jag har ingen aptit & vill inte äta. Äta är bara jobbigt. Magen fungerar inte alls & att bara kunna gå på toa var 3e dag (med hjälp av Lactulos) är smärtsamt & bidrar inte till att underlätta saken. Men tröttheten är nog ändå jobbigast. Jag blir som en treåring & vill lägga mig ner på marken & skrika & gråta att nu orkar jag inte mer (& det brukar komma ganska plötsligt)! Då svarar mannen med: "älskling, du måste äta ngt - nu! Men jag vill ju inte äta. Så då blir det ännu jobbigare & jag blir ännu ledsnare & har inga bekymmer med att börja gråta mitt på gatan (eller var vi nu befinner oss). "Uääähhh!! Jag vill inte äta, dumma dumma dig! Du förstår ingenting ju!!" Men visst har han rätt i att jag ju måste äta. Så jag tvingar i mig något & blir illamående istället...

Vad min stackars make tvingas stå ut med! ;) Hur som helst så har det kanske inte blivit några romantiska restaurangbesök utan mer bröd, ost, skinka, yoghurtar & annat smaskigt i sängen på hotellrummet framför ett dubbat avsnitt av The Nanny... Vi tog 3-4 timmars pass på stan med att par timmars mellanlandning på hotellrummet. Det var lättast så. & kl 21 varje kväll slocknade jag som en gris & sov till kl 8...

Men jag klagar inte! Kan verkligen inte klaga, hur jobbigt det än stundtals må vara. Det är ju det här jag har kämpat för i 3,5 år! Det är det här som så många fantastiska systrar därute kämpar för. Det enda jag kan tänka är att jag hoppas att det är värt det. För det är det ju förstås, om det i slutändan blir en underbar liten bebis. Men jag är bara inte där än. Fast i efm ska jag ju till MVC, så jag börjar inse att jag faktiskt kommit en bra bit på väg! :)