Igår var det dags för ett första återbesök i Bagarmossen med lillkillen. Hos sjukgymnasten närmare bestämt. Det var mitt första besök hos en sjukgymnast någonsin & så var det för katten... Jag fick lära mig några övningar som ska stärka hans ben & så fick vi lite nya förhållningsorder. Han får absolut inte hoppa - hur troligt är det? Han måste fortsätta vara instängd på nätterna & när vi inte är hemma i minst 2 månader till så att vi kan se till att han inte hoppar... Han får inte gå ut förrän till vårkanten. Snacka om katastrof! Ha honom instängd i ett halvår. Det kommer inte att gå. Igår smet han t ex ut 2 ggr. Han vill inte vara inne & sitta still. Hur som helst så fick han fina komplimanger från sjukgymnasten för han haltar knappt alls längre & han går jättefint, så det var ju iaf goda nyheter.
Imorgon fyller underbara mannen år. Samma dag är det dags för läkarbesöket på Fertilitetsenheten. Inte världens roligaste födelsedagspresent kanske, men nu är det som det är. Jag vet ju redan att det är kört & har försökt förklara för honom att det inte är ngn vidare idé att hoppas, men han vill inte tänka så. Min sorgeprocess har ju redan pågått sen i fredags så jag är ganska väl förberedd, även om jag kommer gråta floder ändå. Tror maken hoppas på ett mirakel i födelsedagspresent, men det har jag gett upp för ett bra tag sen. Jag är inte gravid längre. Det finns inga tvivel. Däremot är jag jävligt orolig för att jag skulle ha fått en äggstocksinflammation eller ngt annat otrevligt. Tidigare rörde värken på sig & växlade sida & så, men de senaste dagarna har jag bara haft ont på samma ställe på höger sida. Det gör inte olidligt ont, men det gör ont & det släpper inte. Dessutom har jag sen ett par dagar en otrevlig illaluktande flytning. Inga stora mängder, men ändå så att det märks. Så som sagt, jag är sjukt orolig. Får hålla ut till imorgon (om det inte skulle förvärras innan dess, vilket jag hoppas slippa).
Det här suger så jävla hårt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar