Ja, igår kväll var det då äntligen dags för första delen av den föräldrautbildning som vår MVC erbjuder. Andning & avslappning var temat. Åtta förväntansfulla par i en cirkel. & så en barnmorska som jag inte träffat förut. Först pratade vi igenom själva förlossningsförloppet. Från första värken tills allt är klart. Jag har precis läst boken "Att föda" (som jag verkligen varmt kan rekommendera) så det var inget nytt för mig, men ändå väldigt bra & pedagogiskt. Tror maken uppskattade det mkt, för det mesta handlade om hur mannen ska reagera & agera & hur han ska ta över & styra så att kvinnan kan koncentrera sig på värkarbetet. Maken håller också på att läsa "Att föda" nu, för han vill vara så förberedd som det bara går. & det är skönt för mig också att veta att jag kan släppa taget & lita på att han förstår (så gott det nu går) vad som händer.
Andra delen övade vi avslappning & (ut)andning ("inandning klarar kroppen alltid av automatiskt - det är utandningen vi ska fokusera på."). Sen lekte vi förlossning & männen fick öva på att ge djupmassage & andas med oss & styra oss i rätt riktning. Det var riktigt mysigt att ligga i makens famn & få massage & andas tillsammans... Visste ni förresten att när man ska föda så blir kroppen så mjuk (ja inte livmodern då...) att urinblåsan kan innehålla 3 liter (japp, ni läste rätt!) urin utan att man ens blir kissnödig. Så mannens uppgift är också att baxa i väg kvinnan till toaletten minst en gång i timmen (trots att hon inte alls kommer att vilja) eftersom urinet annars ligger ivägen & stoppar upp. Haha! Det kommer verkligen inte att bli ngn lätt uppgift för fina maken! :)
Hur som helst, en väldigt givande kväll. Nästa vecka är det dags för den andra (& sista) delen då vi ska prata amning, smärtlindring samt se en förlossningsfilm. Sen anses vi vara redo för den stora dagen! Än så länge är jag inte det minsta rädd - bara väldigt förväntansfull. Vi får väl se hur det känns när det väl är dags...
onsdag, april 29, 2009
måndag, april 27, 2009
Underbar helg!
Har haft en fantastisk helg - om man bortser från fotbollen i fredags kväll (men det var hur som helst väldigt skönt att komma ut i den våriga, varma, vackra stan för en kväll). Det har varit jättevarmt & jag har sprungit runt i bikini hela helgen (tur att vi har en stor & insynskyddad tomt...). & jag har fått massa fin färg! Jag som har extremt lätt för att bli brun i vanliga fall (trots att jag är ljus med blåa ögon blir jag knallbrun på nolltid) har insett att jag numera har ännu lättare för att få färg (jag vet, jag ska vara försiktig så att jag inte får massa pigmentförändringar & så).
Hur som helst, helgen har bjudit på massa grillning (vi köpte tom en ny stor grill som tog några timmar att bygga ihop), rabattgrävning (grävde en ny rabatt - kunde inte låta bli - men potatisen har ännu inte kommit i jorden), poolfixning (men linern är inte på plats än för vi kunde dessvärre inte hämta ut den), slappande i solstolar, föräldrarbesök med markisuppsättning & mera grillning (med färskpotatis - från Egypten - & jordgubbar). Ja jag har verkligen njutit hela helgen. Enda kruxet är att tröttheten har mig i sina klor just nu. Jag är så förbaskat trött & orkeslös. Jag får verkligen tvinga igång mig själv - annars kan jag bli liggande i timmar. Det känns som om jag har bly i kroppen. Den vill inte lyda! Igår morse, efter frukosten, låg jag & grät i 30 min för att jag var så ledsen över att jag inte orkade röra mig. Det är hemskt! Men enligt BM så är det ju inte järn- eller vitaminbrist utan bara Flempan som tar väldigt mkt energi just nu. Men det här är värre än tröttheten i början, för nu har jag ju också en väldigt tung kropp att släpa omkring på. Hoppas att det snart blir lite bättre, för om jag ska vara så här sjukt trött i 2 månader till kommer livet att bli väldigt svårt (men är det så så får jag så klart ta det!).
Idag blir det ingen sjukgympa. Har lovat maken att inte pressa mig själv utan ta det lugnt. En slappardag helt enkelt. Behöver nog det (för helgen var nog egentligen alldeles för hektisk - men jag vill ju!). & ikväll ska jag dessutom in till stan för tandläkar- & tandhygienistbesök. Var ett tag sen sist så det lär behövas...
Hur som helst, helgen har bjudit på massa grillning (vi köpte tom en ny stor grill som tog några timmar att bygga ihop), rabattgrävning (grävde en ny rabatt - kunde inte låta bli - men potatisen har ännu inte kommit i jorden), poolfixning (men linern är inte på plats än för vi kunde dessvärre inte hämta ut den), slappande i solstolar, föräldrarbesök med markisuppsättning & mera grillning (med färskpotatis - från Egypten - & jordgubbar). Ja jag har verkligen njutit hela helgen. Enda kruxet är att tröttheten har mig i sina klor just nu. Jag är så förbaskat trött & orkeslös. Jag får verkligen tvinga igång mig själv - annars kan jag bli liggande i timmar. Det känns som om jag har bly i kroppen. Den vill inte lyda! Igår morse, efter frukosten, låg jag & grät i 30 min för att jag var så ledsen över att jag inte orkade röra mig. Det är hemskt! Men enligt BM så är det ju inte järn- eller vitaminbrist utan bara Flempan som tar väldigt mkt energi just nu. Men det här är värre än tröttheten i början, för nu har jag ju också en väldigt tung kropp att släpa omkring på. Hoppas att det snart blir lite bättre, för om jag ska vara så här sjukt trött i 2 månader till kommer livet att bli väldigt svårt (men är det så så får jag så klart ta det!).
Idag blir det ingen sjukgympa. Har lovat maken att inte pressa mig själv utan ta det lugnt. En slappardag helt enkelt. Behöver nog det (för helgen var nog egentligen alldeles för hektisk - men jag vill ju!). & ikväll ska jag dessutom in till stan för tandläkar- & tandhygienistbesök. Var ett tag sen sist så det lär behövas...
fredag, april 24, 2009
Vilken dag!
Är inne & svalkar mig lite för att inte dö av värmeslag... Termometern på altanen är uppe i 45 grader & eftersom vår tomt är omringad av berg är det i stort sett vindstilla för jämnan. På somrarna är vi evinnerligt tacksamma över den tidigare ägare som byggde poolen för utan den går det inte att vara ute. Men den är inte badbar än så klart... & det är dessutom den jag håller på & fixar med ute på altanen. Vi har nämligen beställt en ny liner (då den gamla spruckit). Så att få ordning på poolen är helgens projekt. Plus att vi ska sätta potatis! Vi gjorde i ordning landet förra helgen & rensade upp bland jordgubbarna & satte de allra tidigaste potatisarna. & nu ska alltså resten i jorden! :) & imorgon ska vi också till mina föräldrar & hjälpa dem sätta upp en ny markis & så grilla. Åh vad jag älskar den här årstiden! & den här värmen gör ju att de blir ännu härligare - rena medelhavsklimatet på vår altan! :)
& ikväll blir de premiärbesök på Stadion för den här säsongen då mitt älskade djurgården möter Brommapojkarna. Har inte varit på ngn match ännu i år, för maken har tyckt att det varit för kallt för mig. Men ikväll ska jag äntligen få gå på fotboll (utan att dricka öl! ;))! Nu har ju inte djurgården inlett säsongen speciellt bra, så har inte alltför stora förhoppningar... Eller jo, det är klart att jag har det! Den häre matchen tar de hem lätt som en plätt!
Nu ska jag ut i solen en stund innan det är dags att "piffa" mig & bege mig mot stan! Upptäckte dessvärre att jag inte kommer i min matchtröja, så det här blir första matchen på 10 år som jag ser utan den på... Så om de förlorar kan det kanske vara mitt fel... ;)
& ikväll blir de premiärbesök på Stadion för den här säsongen då mitt älskade djurgården möter Brommapojkarna. Har inte varit på ngn match ännu i år, för maken har tyckt att det varit för kallt för mig. Men ikväll ska jag äntligen få gå på fotboll (utan att dricka öl! ;))! Nu har ju inte djurgården inlett säsongen speciellt bra, så har inte alltför stora förhoppningar... Eller jo, det är klart att jag har det! Den häre matchen tar de hem lätt som en plätt!
Nu ska jag ut i solen en stund innan det är dags att "piffa" mig & bege mig mot stan! Upptäckte dessvärre att jag inte kommer i min matchtröja, så det här blir första matchen på 10 år som jag ser utan den på... Så om de förlorar kan det kanske vara mitt fel... ;)
onsdag, april 22, 2009
kärlekstrollet mår bättre!
Min fina lilla kille har blivit lite piggare & trots att vi sen flera dagar har slutat med smärtstillande så verkar han inte alls ha ont! Han haltar bara lite & han är väldigt mkt tillbaka till sin vanliga spralliga personlighet. Vågar inte ta ut ngt än, & han måste fortfarande hållas lugn i några veckor, men jag är ändå väldigt, väldigt glad! Hoppas verkligen att han fortsätter att bli bättre!
---
Annars kan jag berätta att jag numera har passerat 30-strecket... Inte åldersmässigt (lite över en månad kvar...) men veckomässigt. Är nämligen inne i v 31 nu (30+1) & så här stor & fin är magen nu! :)
---
Slutligen måste jag få gnälla lite. Upptäckte nämligen idag när jag besökte Marias blogg att Karolinska Huddinge tydligen har ändrat sina spelregler (utan att gå ut med någon info om detta - förutom på deras hemsida som man ju knappast besöker speciellt ofta...):
---
Fertilitetsenheten vill härmed informera om nya regler från den 1 mars 2009 rörande offentligt finansierad IVF-behandling samt behandling med ägg- och spermadonation inom Stockholms läns landsting.
*************************************************************************************
*************************************************************************************
Till er som fått barn efter behandling och har nedfrysta embryon. Från och med februari 2009 kan vi tyvärr inte ge offentligt finansierad syskonbehandling, utan paren måste själva stå för den kostnaden. Det gäller oavsett vid vilken tidpunkt embryona blev nedfrysta. I dagsläget är priset 8 500:- vid eventuell embryoåterföring, detta pris kan komma att justeras.
---
Hur skadat är inte det här? Så nu måste vi alltså betala för att få tillbaka Lillflempan som väntar på oss i frysen? & det här ändrar de alltså utan att ens informera oss! Jag tycker att det är skandalöst (& hade jag haft mer ork & energi hade jag definitivt dragit frågan vidare - vilket jag kanske också gör när jag mår lite bättre). Får de verkligen göra så?? Nä nu måste jag gå & krama på mina katter en stund så att jag blir lite gladare!
måndag, april 20, 2009
Trött & hängig...
De senaste dagarna har jag varit trött & hängig. Ur form helt enkelt. & magen har varit totalt kass. Det har varit tungt... Jag menar, man är ju inte världens alertaste som det är, & med det här i kroppen så blir det ju dubbelt så jobbigt. Dessutom har jag påtagligt börjat märka av magen & den ökade vikten (+11 kg nu...). Jag kan inte böja mig. Jag får andnöd om jag anstränger mig minsta lilla. & axeln & fogarna gör sig ständigt påminda. Så ja, tungt är ordet just nu.
Är precis hemkommen från läkar- & BM-besök. Jag är fortsatt sjukskriven på 25 % (jag tyckte det räckte - så att inte FK börjar krångla). & min BM kunde konstatera vad alla redan sett. Min mage har vuxit - VÄLDIGT mycket sen senaste besöket & mitt magmått ligger nu på 31 cm, vilket är en bra bit över normalkurvan (precis på det övre strecket). Hon sa att det antagligen påverkar mitt allmäntillstånd eftersom det har sugit ut massa energi ur mig. & så ordinerade hon vila. Hon sa också att jag inte får vattengympa i em eftersom jag måste begränsa mig till en aktivitet (& busspromenad) per dag. Men min snälla pappa har lovat att skjutsa mig till simhallen & då slipper jag ju alla promenader till & från bussar så då måste det väl ändå vara ok. :) Jag är egentligen sjukt trött, men det är så kul att gympa att jag bara måste! Fast min BM sa också att jag nog borde fundera på om det inte räcker med ett vattengympepass i veckan nu under de sista två månadena. Så jag får väl fundera på det...
Min BM undrade också ifall jag inte kände att jag behövde prata med ngn, typ deras psykolog eller min gamla. Men nej, det behövs verkligen inte. Själsligen är jag väldigt lycklig just nu (bortsett från oron över min älskade katt). Jag har en underbar man som jag är jätte- jättekär i, jag ska snart bli mamma, det är vår (för att nämna några glädjeämnen!)! Det är det kroppsliga som är tungt. Känslan av att inte orka. Att känna mig begränsad. Att inte kunna göra det jag vill. Att inte kunna bära, gräva, kratta, fixa hemma på tomten. Att vara tvungen att sitta på en stol & kolla på när maken arbetar (det brukar snarare vara tvärtom...). Att inte orka promenera eller ta mig dit jag vill. Att bli så trött att jag börjar gråta när vi är & storhandlar. Att hantera den jobbiga smärtan. MEN! Hur tungt det än må vara (& än värre lär det ju bli!) så kommer det att vara värt var enda sekund av det. Det är jag övertygad om. Så jag klagar inte! Det är mer ett konstaterande. Just nu är det tungt. & ingen psykolog i världen kan ju hjälpa mig med dessa saker, mer än att säga att det är ok. Att jag måste acceptera att det är så här nu. & det vet jag ju redan. Även om jag inte gillar det. För att ta det lugnt har aldrig varit min starkaste sida...
Men... Nu måste jag nog faktiskt lägga mig en stund om jag ska orka med i em. :)
Är precis hemkommen från läkar- & BM-besök. Jag är fortsatt sjukskriven på 25 % (jag tyckte det räckte - så att inte FK börjar krångla). & min BM kunde konstatera vad alla redan sett. Min mage har vuxit - VÄLDIGT mycket sen senaste besöket & mitt magmått ligger nu på 31 cm, vilket är en bra bit över normalkurvan (precis på det övre strecket). Hon sa att det antagligen påverkar mitt allmäntillstånd eftersom det har sugit ut massa energi ur mig. & så ordinerade hon vila. Hon sa också att jag inte får vattengympa i em eftersom jag måste begränsa mig till en aktivitet (& busspromenad) per dag. Men min snälla pappa har lovat att skjutsa mig till simhallen & då slipper jag ju alla promenader till & från bussar så då måste det väl ändå vara ok. :) Jag är egentligen sjukt trött, men det är så kul att gympa att jag bara måste! Fast min BM sa också att jag nog borde fundera på om det inte räcker med ett vattengympepass i veckan nu under de sista två månadena. Så jag får väl fundera på det...
Min BM undrade också ifall jag inte kände att jag behövde prata med ngn, typ deras psykolog eller min gamla. Men nej, det behövs verkligen inte. Själsligen är jag väldigt lycklig just nu (bortsett från oron över min älskade katt). Jag har en underbar man som jag är jätte- jättekär i, jag ska snart bli mamma, det är vår (för att nämna några glädjeämnen!)! Det är det kroppsliga som är tungt. Känslan av att inte orka. Att känna mig begränsad. Att inte kunna göra det jag vill. Att inte kunna bära, gräva, kratta, fixa hemma på tomten. Att vara tvungen att sitta på en stol & kolla på när maken arbetar (det brukar snarare vara tvärtom...). Att inte orka promenera eller ta mig dit jag vill. Att bli så trött att jag börjar gråta när vi är & storhandlar. Att hantera den jobbiga smärtan. MEN! Hur tungt det än må vara (& än värre lär det ju bli!) så kommer det att vara värt var enda sekund av det. Det är jag övertygad om. Så jag klagar inte! Det är mer ett konstaterande. Just nu är det tungt. & ingen psykolog i världen kan ju hjälpa mig med dessa saker, mer än att säga att det är ok. Att jag måste acceptera att det är så här nu. & det vet jag ju redan. Även om jag inte gillar det. För att ta det lugnt har aldrig varit min starkaste sida...
Men... Nu måste jag nog faktiskt lägga mig en stund om jag ska orka med i em. :)
torsdag, april 16, 2009
Sömnfunderingar
Min sömn är sig inte lik. Inte alls. Jag som normalt sett är världens tröttaste människa på morgnarna, skuttar nu ur sängen mellan kl 6 & 7 - även på helgerna (& jag som inte ens har ngt jobb att gå till!). Det är skumt. Så väldigt olikt mig - som så mkt annat under graviditeten. Fast det förstås, kl 21.00 varje kväll (ibland tidigare än så...) går jag & lägger mig. Då slutar nämligen hela systemet att fungera... Jag släcker inte förrän 22 (fast jag får kämpa) & då somnar jag på 2 sek - vilket jag heller aldrig har gjort tidigare (förut spelade det ingen roll hur trött jag var, det tog ändå minst 20 min innan jag kom till ro).
& det bästa av allt - ännu så länge vaknar jag inte av att jag är kissnödig (ta i trä!)! Jag kan lugnt klara 10-12h på natten utan kisspaus (tom maken pinkar oftare än så - hihi!) - tack Flempan!
Jaja, som tur är har jag en man som gärna somnar kl 22 (även på helgerna...) & som inte har några som helst bekymmer med att gå upp halv 7 en lördagmorgon. Det är verkligen hur skönt som helst att vakna & gosa en stund & sen äta frukost, läsa DN & lösa lite korsord & sen kolla på klockan & inse att den inte ens är nio... Haha! Vi har blivit värsta pensionärsparet! & vi är lyckliga över det! :)
Annars mår jag kasst idag. Huvudvärk, varm & yr. Fick skippa vattengympan & har tillbringat dagen i sängen. :( Nu ska jag iaf bege mig ut i solen på kisspromenad med mitt kärlekstroll!
& det bästa av allt - ännu så länge vaknar jag inte av att jag är kissnödig (ta i trä!)! Jag kan lugnt klara 10-12h på natten utan kisspaus (tom maken pinkar oftare än så - hihi!) - tack Flempan!
Jaja, som tur är har jag en man som gärna somnar kl 22 (även på helgerna...) & som inte har några som helst bekymmer med att gå upp halv 7 en lördagmorgon. Det är verkligen hur skönt som helst att vakna & gosa en stund & sen äta frukost, läsa DN & lösa lite korsord & sen kolla på klockan & inse att den inte ens är nio... Haha! Vi har blivit värsta pensionärsparet! & vi är lyckliga över det! :)
Annars mår jag kasst idag. Huvudvärk, varm & yr. Fick skippa vattengympan & har tillbringat dagen i sängen. :( Nu ska jag iaf bege mig ut i solen på kisspromenad med mitt kärlekstroll!
tisdag, april 14, 2009
"Shit vad stor du har blivit!"
V 30 (29+0)... Ytterligare en milstolpe passerad & lite närmare målet! :) Lycka! & hela påsken har jag fått höra: "shit vad stor du har blivit!", av alla som jag träffat. & idag när jag kommit hem från sjukgymnasten (som sa samma sak) så såg jag det själv - shit vad stor jag har blivit! När 17 hände det här?
Visst är jag fin i mina nyinköpta (förstora!!) H&M-byxor som jag köpte på rean igår för 149 kr? :)
Hur som helst, utan att gå in på massa detaljer så har jag den senaste veckan mått fördjävligt! Alla tårar & oro för kärlekstrollet har satt sig i min inflammerade axel & jag har haft obeskrivligt ont. Inte ens mina starka smärttabletter hjälpte & jag har gråtit & skrikit & önskat mig bort från denna planet... En nyinköpt spikmatta räddade påsken (som var väldigt trevlig & solig, när smärtan väl släppt lite!), & smärtan är numer hanterbar & jag njuter av att vara tillbaka i livet igen. Usch är allt jag har att säga!
Lillkillen blev bättre, men är nu sämre igen, så jag fortsätter att gråta & oroas... :(
Visst är jag fin i mina nyinköpta (förstora!!) H&M-byxor som jag köpte på rean igår för 149 kr? :)
Hur som helst, utan att gå in på massa detaljer så har jag den senaste veckan mått fördjävligt! Alla tårar & oro för kärlekstrollet har satt sig i min inflammerade axel & jag har haft obeskrivligt ont. Inte ens mina starka smärttabletter hjälpte & jag har gråtit & skrikit & önskat mig bort från denna planet... En nyinköpt spikmatta räddade påsken (som var väldigt trevlig & solig, när smärtan väl släppt lite!), & smärtan är numer hanterbar & jag njuter av att vara tillbaka i livet igen. Usch är allt jag har att säga!
Lillkillen blev bättre, men är nu sämre igen, så jag fortsätter att gråta & oroas... :(
tisdag, april 07, 2009
Många tårar...
Många tårar har det blivit i helgen. Det är inte lätt att vara gravidhormonell med en skadad katt hemma. Det är så mkt känslor & jag är så ledsen för hans skull & jag har verkligen gråtit floder. Han förtjänar verkligen inte det här. & just nu är det ju de bästa veckorna på året för en liten katt, när allt vaknar till liv ute! Mina 2 tjejkissar syns knappt till längre för det händer så mkt spännande ute...
Hur som helst så verkar det iaf gå åt rätt håll. Han har inte alls lika ont längre (får ju dessutom fortfarande smärtstillande) & han verkar inte själv tycka att han är skadad längre. Han vill ut & busa & förstår inte alls varför han måste vara instängd. När han är lös i huset har han börjat hoppas upp i soffan, sängen etc (fast han alls inte får!) & han verkar inte lida speciellt mkt. Han haltar visserligen fortfarande & man märker ju att han haltar mer efter en stund när han har varit ute. Så 90 % av tiden sitter han i buren (& gnäller) vilket han egentligen borde göra 100 %, i 6-8 veckor. Det är dock en omöjlighet. Han vägrar fortfarande lådan så jag släpper ut honom 3 ggr per dag för att göra sina behov. Jag följer så klart med honom & ser till att han tar det lugnt. Han är ju som en liten hund så han är bara glad över att få sällskap ute & än så länge (ta i trä!) har han inte lämnat min sida när vi promenerar runt på tomten.
Det här kommer verkligen inte bli lätt & det är tur att jag är hemma & kan lägga ner massa tid på honom. Min mamma hävdar att vi har fått honom för våra synder, men min bror menar att vi har fått honom för att öva på. Min far tycker att vi skulle avlivat honom redan i höstas när han bröt höften första gången...
Själv tror jag att det är en kombination av det mamma & bror tycker. Dessutom tror jag att lilltrollet valde oss (när vi var på katthemmet för att välja ut en katt så hoppade han rakt upp i makens famn & vägrade gå ner, så vi hade inget val...) för att han visste att vi alltid, alltid skulle ta hand om honom. Så vi kämpar på!
Hur som helst så verkar det iaf gå åt rätt håll. Han har inte alls lika ont längre (får ju dessutom fortfarande smärtstillande) & han verkar inte själv tycka att han är skadad längre. Han vill ut & busa & förstår inte alls varför han måste vara instängd. När han är lös i huset har han börjat hoppas upp i soffan, sängen etc (fast han alls inte får!) & han verkar inte lida speciellt mkt. Han haltar visserligen fortfarande & man märker ju att han haltar mer efter en stund när han har varit ute. Så 90 % av tiden sitter han i buren (& gnäller) vilket han egentligen borde göra 100 %, i 6-8 veckor. Det är dock en omöjlighet. Han vägrar fortfarande lådan så jag släpper ut honom 3 ggr per dag för att göra sina behov. Jag följer så klart med honom & ser till att han tar det lugnt. Han är ju som en liten hund så han är bara glad över att få sällskap ute & än så länge (ta i trä!) har han inte lämnat min sida när vi promenerar runt på tomten.
Det här kommer verkligen inte bli lätt & det är tur att jag är hemma & kan lägga ner massa tid på honom. Min mamma hävdar att vi har fått honom för våra synder, men min bror menar att vi har fått honom för att öva på. Min far tycker att vi skulle avlivat honom redan i höstas när han bröt höften första gången...
Själv tror jag att det är en kombination av det mamma & bror tycker. Dessutom tror jag att lilltrollet valde oss (när vi var på katthemmet för att välja ut en katt så hoppade han rakt upp i makens famn & vägrade gå ner, så vi hade inget val...) för att han visste att vi alltid, alltid skulle ta hand om honom. Så vi kämpar på!
fredag, april 03, 2009
NEJ NEJ NEJ!!!
Det här kan bara inte vara sant...
Det blev ett nytt besök till djurakuten igårkväll. Lilltrollet blev bara sämre & sämre & när han slutligen högg efter mig (han är annars jordens snällaste lilla katt) när jag försökte klappa honom, ja då insåg jag att ngt var allvarligt fel. Väl på akuten så visade det sig att han... brutit andra höftskålen. Alltså gjort samma sak på andra sidan som han gjorde i höstas. Helt ofattbart! Även för veterinären, då detta är en ytterst ovanlig fraktur. Så antagligen har han ngn medfödd svaghet i sitt bäcken (plus att han har adhd & aldrig är stilla...).
Så, en operation skulle gå på runt 25 000... & försäkringen täcker som sagt var inte en krona. & självklart behöver han operationen, men, ortopeden föreslog en plan B, som så klart inte är idealisk, men som kanske kan fungera ändå. Vi opererar inte nu utan låter frakturen självläka. Plattan på andra sidan håller bäckenet någotsånär stabilt & det kommer att läka (förhoppningsvis!) i en ganska bra position ändå. Risken finns då att han som äldre drabbas av artros, men med en operation i höst (när försäkringen täcker igen) så kan man kanske avhjälpa det problemet. Han kommer att ha ont ett tag, & han kan förlora lite i rörlighet, men inte ngt som han kommer lida av. Om allt går bra vill säga. Det är en chansning. Men ortopeden trodde ändå att oddsen är på vår sida. Om kärlekstrollet kan hålla sig stilla vill säga. Som han så klart inte vill. Jag var ute med honom en timme i morse för att få honom att göra nr 2 (på veterinärens order). Ont har han, men han ska ändå försöka jaga sina 2 vårrusiga tjejkompisar & fåglar & annat. Men göra sina behov, nä det har han inte en tanke på. Så nu ska jag till apoteket & köpa microlax, så att han inte (till råga på allt!) också blir förstoppad.
Om två månader fyller jag 30. Vet ni vad det enda jag kommer önska mig är? Pengar till att betala lillkillens sjukhusräkningar (från de senaste dagarna & de besök som kommer krävas framöver)... Jag vet inte, men presenter känns ganska så oväsentligt om alternativet är att inte mitt kärlekstroll finns mer. Så det får bli en fest med tema "rädda kärlekstrollet!".
Min lilla sjuka kille! Dig måste vi ha fått för våra synder. Men jag lovar, jag tänker inte ge upp!
Det blev ett nytt besök till djurakuten igårkväll. Lilltrollet blev bara sämre & sämre & när han slutligen högg efter mig (han är annars jordens snällaste lilla katt) när jag försökte klappa honom, ja då insåg jag att ngt var allvarligt fel. Väl på akuten så visade det sig att han... brutit andra höftskålen. Alltså gjort samma sak på andra sidan som han gjorde i höstas. Helt ofattbart! Även för veterinären, då detta är en ytterst ovanlig fraktur. Så antagligen har han ngn medfödd svaghet i sitt bäcken (plus att han har adhd & aldrig är stilla...).
Så, en operation skulle gå på runt 25 000... & försäkringen täcker som sagt var inte en krona. & självklart behöver han operationen, men, ortopeden föreslog en plan B, som så klart inte är idealisk, men som kanske kan fungera ändå. Vi opererar inte nu utan låter frakturen självläka. Plattan på andra sidan håller bäckenet någotsånär stabilt & det kommer att läka (förhoppningsvis!) i en ganska bra position ändå. Risken finns då att han som äldre drabbas av artros, men med en operation i höst (när försäkringen täcker igen) så kan man kanske avhjälpa det problemet. Han kommer att ha ont ett tag, & han kan förlora lite i rörlighet, men inte ngt som han kommer lida av. Om allt går bra vill säga. Det är en chansning. Men ortopeden trodde ändå att oddsen är på vår sida. Om kärlekstrollet kan hålla sig stilla vill säga. Som han så klart inte vill. Jag var ute med honom en timme i morse för att få honom att göra nr 2 (på veterinärens order). Ont har han, men han ska ändå försöka jaga sina 2 vårrusiga tjejkompisar & fåglar & annat. Men göra sina behov, nä det har han inte en tanke på. Så nu ska jag till apoteket & köpa microlax, så att han inte (till råga på allt!) också blir förstoppad.
Om två månader fyller jag 30. Vet ni vad det enda jag kommer önska mig är? Pengar till att betala lillkillens sjukhusräkningar (från de senaste dagarna & de besök som kommer krävas framöver)... Jag vet inte, men presenter känns ganska så oväsentligt om alternativet är att inte mitt kärlekstroll finns mer. Så det får bli en fest med tema "rädda kärlekstrollet!".
Min lilla sjuka kille! Dig måste vi ha fått för våra synder. Men jag lovar, jag tänker inte ge upp!
torsdag, april 02, 2009
Ledsen...
Trots att de är en strålande vårdag sitter jag här med tårarna rullande nerför kinden. Min lillkille har inte blivit bättre, snarare sämre... Jag har varit borta hela förmiddagen, fått massage av min sjukgymnast & sen varit på sjukvattengympa. & då har lilltrollet varit instängd i sin bur. Väl hemma igen tänkte jag ta ut honom en stund i solen för att få lite frisk luft & uträtta sina behov (för han totalvägrar lådan). Men, jag tycker att han haltar värre än igår & han hade dessutom dålig balans & välte nästan. Så jag bar in honom till buren igen. & nu sitter jag här & gråter. 3 dagar sa veterinären. Efter 3 dagar skulle han vara betydligt bättre. Annars måste vi tillbaka. Vet att det bara har gått en dag, men jag är så sjukt orolig! Min lilla, lilla älskling - snälla bli bra nu!
Annars gick besöket hos barnmorskan igår bra. Allting är normalt & magen har vuxit 4 cm sen senaste besöket. Den börjar bli mer & mer i vägen vill jag lova...
Annars gick besöket hos barnmorskan igår bra. Allting är normalt & magen har vuxit 4 cm sen senaste besöket. Den börjar bli mer & mer i vägen vill jag lova...
onsdag, april 01, 2009
Min lilla lilla kisse!
Jag vet inte, men jag tror att vår lillkisse måste vara den mest otursamma i hela världen (eller iaf på Värmdö). I höstas var han ju jätte-, jättesjuk i magen & vi trodde inte att han skulle överleva. Efter otaliga veterinärbesök konstaterades en matallergi & han äter nu (svindyr) specialmat. Sen i oktober krossade han ju höftskålen & fick opereras & vara inomhus i många veckor. Han har, trots försäkring (för han slog i maxtaket för länge, länge sen) kostat oss minst 12- 15 000... Men vad gör man inte för det lilla, lilla underbara livet.
Senaste månaderna har han mått bra. Han springer in & ut genom kattluckan & kommer dagligen hem med en liten mus eller fågel i present... Lilla söta! Men så igår kväll. Maximal otur. Maken borstade tänderna & lillkillen höll som vanligt sällskap. När det trillar ner en ryggborste från väggen, rakt ner i badkaret med en väldig duns. & han blir så rädd! Flyger ut i hallen, rakt in i hallmöbeln... & sen gömde han sig under köksbordet. & när vi väl får fram honom vill han inte stödja på sitt ben... Bara kryper & gnäller... & jag bryter ihop totalt. Jag var så hysteriskt ledsen. Min lilla kille! Han hade så ont. & jag spelar upp alla tänkbara scenarion i huvudet. Är övertygad om att han kommer dö. Eller att vi får betala 25- 30 000 för en operation som förra gången (men då täckte ju försäkringen en del). Det gör så ont i mig att min lilla bebis har ont. & som jag grät. Jag ylade att om inte min lillbebis fick leva, ja då ville inte jag heller leva. Efter mkt om & men lyckas min man tillslut lugna ner mig genom att lova att vi betalar vad det kostar för att få honom bra igen... Vi ville dock inte åka till djurakuten mitt i natten (för det kostar vill jag lova!) utan inväntade morgonen. Lyckades sova säkert i 3 h...
Hur som helst. På akuten i morse kunde konstateras att han inte hade ont i sin höft igen utan att han antagligen fått en smäll över ryggen & att han med största sannolikhet bara är öm. Han kunde tom gå några steg, men ville inte att veterinären tog på ryggen. Så, nu är vi hemma igen med smärtstillande & krav på vila i ett par dagar. Det var veterinären övertygad om kommer räcka. Så det hoppas vi på! Annars, ja, det vågar jag inte ens tänka på. Nu sover han i sin bur, mitt lilla kärlekstroll. & jag pussar & daltar. Hoppas, hoppas, hoppas att veterinären har rätt!
Nu, sova en stund. Snart, barnmorskan! :)
Senaste månaderna har han mått bra. Han springer in & ut genom kattluckan & kommer dagligen hem med en liten mus eller fågel i present... Lilla söta! Men så igår kväll. Maximal otur. Maken borstade tänderna & lillkillen höll som vanligt sällskap. När det trillar ner en ryggborste från väggen, rakt ner i badkaret med en väldig duns. & han blir så rädd! Flyger ut i hallen, rakt in i hallmöbeln... & sen gömde han sig under köksbordet. & när vi väl får fram honom vill han inte stödja på sitt ben... Bara kryper & gnäller... & jag bryter ihop totalt. Jag var så hysteriskt ledsen. Min lilla kille! Han hade så ont. & jag spelar upp alla tänkbara scenarion i huvudet. Är övertygad om att han kommer dö. Eller att vi får betala 25- 30 000 för en operation som förra gången (men då täckte ju försäkringen en del). Det gör så ont i mig att min lilla bebis har ont. & som jag grät. Jag ylade att om inte min lillbebis fick leva, ja då ville inte jag heller leva. Efter mkt om & men lyckas min man tillslut lugna ner mig genom att lova att vi betalar vad det kostar för att få honom bra igen... Vi ville dock inte åka till djurakuten mitt i natten (för det kostar vill jag lova!) utan inväntade morgonen. Lyckades sova säkert i 3 h...
Hur som helst. På akuten i morse kunde konstateras att han inte hade ont i sin höft igen utan att han antagligen fått en smäll över ryggen & att han med största sannolikhet bara är öm. Han kunde tom gå några steg, men ville inte att veterinären tog på ryggen. Så, nu är vi hemma igen med smärtstillande & krav på vila i ett par dagar. Det var veterinären övertygad om kommer räcka. Så det hoppas vi på! Annars, ja, det vågar jag inte ens tänka på. Nu sover han i sin bur, mitt lilla kärlekstroll. & jag pussar & daltar. Hoppas, hoppas, hoppas att veterinären har rätt!
Nu, sova en stund. Snart, barnmorskan! :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)