Lillkissen satt på bästa åskådarplats när "vårt" rådjur (vi kallar honom för vårt, för han besöker tomten flera ggr om dagen) jobbade järnet för att ta sig in i vår soppåse. Morots-, potatis- & rödbetsskal från gårdagens middag var tydligen helt oemotståndligt. Trots att jag knackade på rutan ville han inte flytta på sig. Stackarn var så hungrig! Jag var livrädd att han skulle bli skrämd & trilla ner i poolen som ni ser skymta bakom honom. Men det var stört omöjligt att skrämma honom. Fick sätta på mig skorna & gå ut & skrika & klappa innan han tillslut gav sig iväg. & jag skar faktiskt upp ett par morötter (som jag la lååångt ifrån huset) till honom som han har varit & ätit nu. Inte lätt för de små djuren med all snö.Det är kul att bo i skogen! :)
1 kommentar:
Rådjur är ganska kaxiga. Vi hade rådjur i mitt föräldrarhem och de var enormt orädda. Som du beskriver så fick man gå ut och skrika och vifta för att få dem att gå ifrån trädgården (eftersom mamma ville ha sina tulpaner och rosenknoppar ifred). Ofta gick de bara ut från tomten och stannade ute på gångbanan och tittade på en, precis som att de visste att "här får vi faktiskt vara".
Skicka en kommentar