v 28 (27+0)

& veckorna tickar på! V 28. 12 v till BF... Glädje - det är allt jag har att säga! :)

& magen har hunnit bli...

.

... så här stor! Inte illa! :)

Helgen har varit väldigt trevlig. Fredagseftermiddagen tillbringades med make, far & plastmor på trädgårdsmässan i Älvsjö. Det var fantastiskt kul, men jag lyckades begränsa mina inköp en del, med tanke på mina möjligheter att ta hand om allt i sommar... Mötte även upp svärmor på mässan, på besök i från Örebro, & hon följde sen med oss tillbaka hem. På lördagen svullade vi våfflor hemma hos föräldrarna & på söndagen var det stor shoppardag ute i Barkarby med både ett besök på IKEA & lite klädshopping (åt mannen) på outletten. Själv fick jag en ny morgonrock & fantastiska satänglakan i Hemtex outlet så jag kom också hem nöjd & belåten. En väldigt bra helg faktiskt! :)

Besök på altanen...

Snacka om att jag blev paff när jag kollade ut genom altandörren i köket & fick syn på detta:

Lillkissen satt på bästa åskådarplats när "vårt" rådjur (vi kallar honom för vårt, för han besöker tomten flera ggr om dagen) jobbade järnet för att ta sig in i vår soppåse. Morots-, potatis- & rödbetsskal från gårdagens middag var tydligen helt oemotståndligt. Trots att jag knackade på rutan ville han inte flytta på sig. Stackarn var så hungrig! Jag var livrädd att han skulle bli skrämd & trilla ner i poolen som ni ser skymta bakom honom. Men det var stört omöjligt att skrämma honom. Fick sätta på mig skorna & gå ut & skrika & klappa innan han tillslut gav sig iväg. & jag skar faktiskt upp ett par morötter (som jag la lååångt ifrån huset) till honom som han har varit & ätit nu. Inte lätt för de små djuren med all snö.

Det är kul att bo i skogen! :)

Tvåsiffrigt!

Enligt min "baby ticker" är det idag bara 99 dagar kvar av graviditeten. Så vi är alltså nere på tvåsiffrigt - tänka sig! :) Det känns som om tiden går lite fortare nu, när våren är på ingång & magen är (iaf lite) stor & det sparkas kontinuerligt. Är ju inte lika orolig längre heller, eftersom att jag hela tiden känner Flempan. Väldigt skönt!

Vårens intåg stannade förresten av natten till idag. De två dm snö som vi fick i förrförra veckan har ju kämpat för att smälta & det var snöfritt på de flesta ställen nu. Snödropparna blommade i trädgården & katterna har jagat fåglar i lyckorus hela helgen. & sen i natt. En dm nysnö. Bara så där. & dessutom ganska kallt ute. Nu tycker jag faktiskt att det kan räcka!

Annars kan jag berätta att jag var på en lyckad shoppingtur i lördags. Hittade en ny vårjacka (som jag får vänta med att använda), en somrig klänning & ett par nya vårstövlar (som även de får vänta). Jackan & klänningen är inte mammakläder, men i stl 46 (& klockade modeller) med massa extra tyg att växa i! Båda har knytband under brösten så när jag drar åt så blir de precis lagom. Vädigt nöjd faktiskt!

Stövlarna var väl dock så där. Är ngt av en stövelfetischist & skulle tippa att jag äger över 20 par redan. Dessvärre är det ju klackar på alla (utom vissa vinterstövlar) & klackar & foglossning är ingen bra kombination. Så jag har letat i flera veckor nu. Efter ett par klackfria, gärna bruna, ganska rejäla (men för den delen absolut inte grova), ofodrade stövlar. Det har visat sig vara omöjligt. De jag nu köpte var svarta. & inte ens i riktigt läder. Billiga. Mer ett nödköp. För att ha ngt, tills (om) jag springer på de jag verkligen vill ha. Alla tips mottages med glädje! :)

:)

Idag på den överfulla bussen på väg till vattengympan blev jag erbjuden en sittplats av en tjej i min ålder. Det kom lite som en chock, men samtidigt blev jag väldigt, väldigt glad! För det första hade jag ont & behövde verkligen sitta. För det andra betyder det att jag nu har blivit "en av dem". Alltså en av de som jag själv så länge avundats så. En med stor gravidmage som får sitta på bussen...

Kanske löjligt, men jag blev verkligen så glad att jag blev tårögd över att denna vänliga människa erbjöd mig sin sittplats. Ännu en påminnelse om att det faktiskt är på riktigt! :)

V 26 (25+0)

Går in i v 26 idag. Känns helt ofattbart om jag ska vara ärlig. Känns som igår som jag var halvvägs, men det är alltså 5 v sen... Fast jag vill ju att det ska gå ännu fortare så klart - vill ju att det ska vara juni så att vi får träffa Flempan nu!

Hur som helst, var ju ett tag sen jag la ut ngn bild på magen & ja, den har väl vuxit en del...

Vågen ligger på plus 8-9 kg så att jag skulle hamna på plus 12 totalt tror jag knappast... Fast det står överallt att man i v 25-26 "ska" ha gått upp 7-10 kg, så det är väl kanske inte helt onormalt ändå. & med tanke på hur hungrig jag är för jämnan (& sugen på bullar) så är det verkligen inte konstigt... :)

Fantastisk läkare!

Idag har jag varit hos läkaren igen. Den här gången hos en "vanlig" husläkare som jobbar på MVC varje måndag. & vilken trevlig människa! Raka motsatsen från den förra! Vi kom överens om att sjukskriva mig på 25 % tom slutet av april. Sen antagligen 50 % en månad & slutligen på heltid sista månaden (det är inte mer kvar!), beroende på hur allt går. Men så trodde hon att det troligast skulle bli. Hon kompletterade också det läkarintyg som den förra (idiot-) läkaren skrev. Fick nämligen brev från Försäkringskassan i fredags om att intyget inte var rätt ifyllt. Så inte ens det klarade den förra läkaren alltså av (man undrar ju!). Hur som helst. Nu blir det förhoppningsvis bra (dvs om Försäkringskassan går med på min sjukskrivning. Fick nämligen också ett brev där det stod att mitt ärende är under utredning & att jag får besked om tidigast 30 dagar & att det inte alls är säkert att de tänker betala ut ngn ersättning. Kul!).

Annars kan jag berätta att vi var på festivalgenrepet i Globen i fredags kväll. Vilket röj det var! & Flempan shakade loss för fulla muggar där inne (vet inte om det var av glädje eller av obehag dock...). Kul var det hur som helst. När det gäller vinnarlåten så var det väl kanske inte direkt min favorit, men men. Den fastnar iaf på hjärnan & ja, annorlunda är den ju (fast opera är verkligen inte min grej...).

I lördags var jag hemma hos min mamma & gick igenom massa gamla grejer på vinden. Låt mig säga så här. Vi skulle kunna öppna ett barnbibliotek. Jag vet inte hur många kartonger med barnböcker vi fick med oss (& då lämnade vi ändå lådorna med ungdomsböcker...). Vi läste mycket hemma när jag var liten & jag lärde mig själv att läsa i 4-års åldern (& jag älskade verkligen böcker & gör så fortfarande), så visst kommer jag ihåg att det fanns böcker. Men så många! Hoppas verkligen att Flempan också gillar böcker (men med tanke på generna - maken är nog tom snäppet värre än jag - så är väl det knappast ngt bekymmer, snarare tvärt om!).

Dessutom fick jag med mig massa babykläder (& lakan) från både mig, mamma & mormor (& ngt litet från min bror). Dvs det mesta är flickkläder från 20-tal, 40-tal & sent 70-tal. Helt fantastiska klänningar & blusar & coola sparkdräkter med utsvängda ben... Vissa är lite missfärgade med trasig resår & kanske ngn söm som släppt, men det går att fixa utan problem. Så himla roligt! Nu får vi då bara hoppas på att det blir en liten flicka, för jag skulle tippa att 75 % inte skulle gå att använda på en kille. Ja ja, det visar sig. Kul är det hur som helst!

Heja DN!

Jo, man tackar! DN publicerade faktiskt min insändare angående KD:s förslag om en babybonus idag. :)

För er som inte har DN hemma kommer här (den fantastiska!) insändaren (som DN visserligen har kortat ner & skrivit om en del, men kontentan är densamma & det är ju det viktigaste):

....................

Vilket hån mot ofrivilligt barnlösa

KD har lagt ett förslag om ett införande av en babybonus vilket är ett hån för ofrivilligt barnlösa.

Ofrivillig barnlöshet drabbar omkring 15 procent av befolkningen. De flesta av dessa par går att hjälpa, men det kostar.

I stockholm får man två subventionerade IVF-försök (på andra ställen färre). Fler försök, eller eventuella syskonförsök, måste betalas ur egen ficka och vi talar om stora summor. Lägg därutöver till vad det kostar sjukvården och samhället att ta hand om denna stora grupp ofrivilligt barnlösa i form av t ex psykiska besvär som kräver behandling: terapi, mediciner och i vissa fall kanske även sjukskrivning.

Vill vi verkligen att folk ska skaffa barn för att de får betalt? Barn ska komma till för att de är önskade och efterlängtade.

Att inte kunna få barn är en stor sorg. Lägg pengarna där de gör störst nytta!

.....................

Så tack DN! Det behövs verkligen mer fokus på detta (& då inte bara på KD:s urbota korkade förslag)!

Besök hos barnmorskan

Besöket hos BM igår gick finfint (har verkligen världens mysigaste BM!). Alla prover var bra (förutom lite protein i urinen som måste kollas upp). Flempan som sov så sött i min mage vaknade till liv ordentligt när hon skulle lyssna på hjärtat & sparkade så jag trodde magen skulle spricka! :) Det var inte populärt med ultraljudsvågor & det visades med besked!

Mätte också livmodern för första gången & det visade sig att den är stor (vilket jag anat). Jag ligger ca 2 v före, dvs min mage motsvarar 26+0 istället för 24+0. Så det blir nog en stor bebis... Om det fortsätter så här vill säga. Jag låg iaf precis innanför den övre gränsen för normalvärdet & min BM tyckte bara att det var positivt att Flempan växer & frodas. & de är klart, hellre 2 v före än 2 v efter...

Jag berättade också om min mindre positiva erfarenhet från förra veckans läkarbesök (hon som inledde med "jaha, & vad gör du här?". Min BM skakade på huvudet & gömde ansiktet i händerna & utbrast "Nej, inte en till! Jag vet precis vad du pratar om.". Det var tydligen första gången hon var där (det är en konsult från grannkommunen) & det hade varit total katastrof. Folk hade gått därifrån i tårar. & hon hade kommit igår också, trots att de sagt ifrån att de inte ville att hon skulle komma mer. & det hade tydligen varit ännu värre.

Alltså allvarligt! Hur kan man tillåtas jobba med gravida kvinnor (ja, eller med gynekologi överhuvudtaget - som ju kräver en viss empati...) när man beter sig så? Förstår att hon jobbar som konsult för ingen vill väl ha henne kvar längre än en dag... Hur som helst så kändes det väldigt skönt att höra att det faktiskt inte bara varit jag som inbillat mig. Hon var tydligen lika hemsk mot alla...

Men varför all denna snö??

Jag har ju beställt vår & så vaknar man i fullt snökaos (& det bara fortsätter vräka ner!). Hur deprimerande är inte det? Verkligen inte kul alls.

En lite gladare nyhet är att jag har haft mindre ont senaste dagarna & jag har inte tagit ngt smärtstillande sen i lördags. Det är skönt! & imorgon & övermorgon ska jag till sjukgymnasten igen så nu hoppas jag på några bra, smärtfria, dagar framöver!

Förresten. Ytterligare en glad nyhet är att jag blev klar med renoveringen av badrummet i förra veckan. Som jag har kämpat! Badrummet är från 1976 & det var katastrofalt äckligt. När vi flyttade in för två år sen fixade jag det värsta. Jag målade om golv & väggar & bytte handfat. Sen i höstas när vi skulle slänga ut (det trasiga) bubbelbadkaret för att sätta in en torktumlare så hittade vi en vattenläcka så då fick jag dra om alla rör. & bestämde mig då för att kakla i vår nya lilla bad-/duschhörna. & så har jag bytt ut den gamla spruckna toaletten. Det är så fint så fint.

Här kommer den enda bilden vi har på hur badrummet såg ut innan all renovering (det är mäklarens visningsbild så det framkommer inte riktigt hur snuskigt det var). Nähä! Den bilden bråkar med mig så då struntar jag i den. Här kommer istället några bilder på hur fint det är nu (så får ni försöka förställa hur det såg ut tidigare med gul-/orangefärgade väggar med ljusare fläckar & grönt golv. & toalett & handfat från -76...).

Jag är rätt nöjd faktiskt! :)

& en helt annan sak - självklart är jag lika upprörd över KD:s urbota korkade förslag om babybonus som alla andra. Så upprörd att jag tom skrivit en insändare till DN. Hoppas verkligen att den kommer med!

.

Nu ska jag plantera alla helgens fröer (& blunda för snöstormen ute) innan det är dags för att möta upp mannen i em & bege sig till barnmorskan. Går in i v 25 idag (24+0). Glädje!

Skön helg med min underbara man!

Det har varit en riktigt skön helg. Fredagkvällen tillbringades i soffan (maken slumrade redan kl 19.30). Lördagen var det massa ärenden som skulle fixas & födelsedagspresenter som skulle inhandlas. & sen på eftermiddagen födelsedagskalas hos min kusin i Bålsta. Fick träffa min jämngamla kusins lilla bebis för första gången (han föddes i januari) & han var så söt!

Efter middagen åkte vi vidare till en födelsedagsfest för en av makens kamrater. Där var det fullt hålligång med tequilarace & Guitar Hero på högsta volym. Många hårdrockande bikersgrabbar på den festen. Var väl kanske inte helt pigg efter att ha varit i gång hela dagen & kan väl erkänna att Guitar Hero (& hårdrock) inte riktigt är min grej - jag är mer poptjej (som gillar karaoke), & gitarr spelar jag på riktigt (har ju gått i musikklass i många år) så var inte så sugen på att spela "låtsasgitarr".

Jag klarade av den här typen av fester betydligt bättre när jag själv fick dricka alkohol (då spelade musiken mindre roll), men i mitt nya tillstånd blev det faktiskt väldigt jobbigt med alla fulla människor & hårdrock på högsta volym. Dessutom har fulla männsikor (oavsett om det är första gången man träffar dem) en tendens att klampa fram för att känna på magen. & det gillar jag inte alls. Min mage (& Flempan!) tillhör mig & min make & jag ogillar skarpt när fulla männsikor ska fram & "gulla" med den... Det var visserligen väldigt trevligt att träffa makens vänner igen & jag kämpade på så gott jag kunde för hans skull.

Men kl 22 tyckte tack & lov min underbara make att det var dags att åka hem & bädda ner mig (jag behövde inte ens säga ngt) & det var precis lagom för mig. I bilen på vägen hem satt jag & halvsov & beklagade mig över vilken kärring jag har blivit som måste åka hem kl 22. Men jag var en väldigt lycklig kärring som var väldigt tacksam över att fantastiska maken är så snäll & omhändertagande.

På söndagen tyckte dessutom maken att jag gjort mig förtjänt av ett besök på trädgårdsmässan i Kista (jag behövde inte be om det heller, än mindre tjata!) så nu har jag ännu fler roliga fröer & sticklingar att ta hand om (& jag är jättelycklig!).

Slutligen: stort grattis till alla ni fantastiska tjejer som plussat senaste dagarna efter allt kämpande! Blir så glad för er skull & hoppas verkligen att det ska gå vägen (utan oroligheter!) för er! Lycka till!

Det här är inte klokt!

I onsdags kväll började jag få ont i sidan igen (samma sida där jag hade en cysta som sprack i förra veckan). Den här gången satt det dock lite högre upp & mer över ryggen. Det gjorde ordentligt ont, men har ju fått starka tabletter utskrivna så efter en sådan så däckade jag. Vaknade fram emot småtimmarna av samma smärta & dagen tillbringades i fosterställning i sängen. Hade VÄLDIGT ont, men med tabletter blev det uthärdligt.

När maken kom hem på eftermiddagen var det ett tag sen jag hade tagit ngn tablett så jag hade ont & jag var uppriven. Är så trött på att alltid ha ont. Är det inte det ena så är det det andra. Maken var så klart orolig & ringde till förlossningen (ja, vi hör till förlossningen nu!) som självklart ville att jag skulle komma dit så att de fick titta på mig. Jag ville inte (kände att jag inte pallade ett till läkarbesök) men de (& maken) gav sig inte så det var bara att masa sig dit. Efter 2 timmars väntan fick jag träffa en läkare som tittade på mig i 2 min & sen sa: "ja, jag vet inte vad som är fel, men du har uppenbarligen ont (antagligen har du njursten, men det går inte att behandla), så jag tycker vi lägger in dig över natten för observation!".

- Panik!

Bara tanken på att bli inlagd fick tårarna att börja rinna & allt jag fick ur mig var: "Nej, nej, nej! Det klarar jag bara inte!". För tre år sen var jag inlagd i 10 dagar pga en njurbäckeninflammation som jag fått pga en felbehandlad urinvägsinfektion & det var verkligen fruktansvärt. Då var jag verkligen jättesjuk med över 40 graders feber & helt enorma smärtor så jag var helt neddrogad på morfin, men jag hatade det! Jag klarar inte av att dela rum med tre andra & ha massa spring & ljud omkring mig. Jag måste ha det mörkt & tyst & svalt & tryggt (& ha mina gosedjur & gosekuddar nära, & maken & katterna förstås!) - annars sover jag inte (eller jag sover iaf inte bra). Har alltid varit sån, men än värre har det blivit sen jag blev gravid. Jag behöver ha trygghet & kärlek runt mig. Behöver vara i mitt trygga hem. Så ja, jag vägrade helt enkelt att stanna kvar. "Uäähhh! Du får inte lämna mig här!" Ja, jag var fullständigt panikslagen...

Slutligen gick läkaren med på att ta lite prover & sen skicka hem mig med smärtstillande & så skulle jag komma tillbaka tidigt i morse för att göra ett ordentligt ultraljud av njuren. Maken var inte helt nöjd (han var så klart väldigt orolig & hade nog helst sett att jag var kvar på sjukhuset), men jag fick som jag ville & vi åkte hem. Jag grät hela vägen hem för att jag var så tacksam över att få åka hem. Väl hemma tog jag ett stolpiller med Voltaren, kröp ner under täcket & sen somnade jag lycklig.

& när jag vaknade så mådde jag mkt bättre! Hade fortfarande ont, men inte alls som igår så jag ringde sjukhuset & sa att jag var bättre. Eftersom mina prover också var bra så tyckte de att vi kunde avvakta med ultraljudet & jag slapp åka tillbaka i morse! Lycka!

Så nu. Har ont, ja. Men det är långt ifrån outhärdligt (& ont har jag ju konstant i min axel så jag börjar bli van). Inser att min njure är upprörd över ngt, men hoppas på att det ska gå över. Klarar inte av mer smärta. Klarar inte av fler läkarbesök (inser att jag nog tyvärr ändå har en del läkarbesök framför mig...). Känner mig uppgiven. & trött. Men jag kämpar på.

Idag är det vår!

Idag bestämde jag mig för att våren är här. Det innebär i praktiken att huset numera är fullt med nysatta fröer! Har ägnat hela dagen åt att plantera & ta hand om mina övervintrade änglatrumpeter & annat smått & gott som överlevt vintern i gäststugan. Så nu är det blommor, krukor & tråg överallt! :) Tur att vi har gott om plats! Nu väntar jag bara på att våren ska komma i gång utomhus också (det är fortfarande nästan en dm snö ute, men nu äntligen är det plusgrader igen & det smälter!).

Annars kan jag meddela att jag var hos läkaren igår för att prata om mina fogar & andra krämpor. Är ju verkligen inte i toppform & alla är på mig om att jag borde prata med ngn om en ev sjukskrivning på deltid. Jag är ju visserligen arbetslös, men skulle det dyka upp ett jobb på 100 % så måste jag ju ta det, & jag har svårt att se hur det skulle gå.

Hur som helst, besöket hos läkaren var en stor besvikelse. Kände mig ifrågasatt från första stund. "Jaha, & vad gör du här?", "Att vara gravid gör ont - men det är ingen sjukdom", "Du kan glömma att jag sjukskriver dig på heltid" (& då innan jag ens nämnt sjukskrivning). Nä, det kändes verkligen inte bra. Jag fick slutligen värktabletter utskrivna & en sjukskrivning på 50 % tom fredag nästa vecka. & vad händer efter det? Ska vi träffas igen då? Tror du att jag kommer att vara helt återställd då? Ska vi inte boka in en ny tid då för att kolla hur läget är då? Detta är frågor som poppade upp i mitt huvud & som jag också ställde. Svaret som jag fick? - "Du får prata med din barnmorska om det nästa vecka?" Jaha. & vad ska hon göra? Hon är ingen läkare. Blir så trött! & inte kan jag be om att få byta läkare. Min MVC är liten & har ingen egen läkare utan den här läkaren kommer på besök en gång i veckan. Så det är denna läkare som gäller. Kul.

Nu till ngt betydligt roligare. Vår vagn har kommit!!! :) :) :) Den är så fin så fin. En Kronan duovagn. Röd & vacker. & stabil. Med stora terränghjul (vi bor ju i ett gammalt sommarstugeområde i skärgården med grusvägar, skog & kobbar i omgivningen, så rejäla terränghjul är ett måste). Här är en bild på skönheten:

Det börjar så smått att bli verkligt nu. & det är så häftigt! Längtar så efter att få träffa det lilla livet som har party i min mage mer eller mindre för jämnan. :)