På arbetsförmedlingen

Några uttalanden från min arbetsförmedlare (under de 10 minuter som jag var där):

- Vad gör du här egentligen? Jag hade tänkt ringa, men du vet hur det är. Solen skiner ju iaf, & du kanske hinner med en shoppingrunda när du ändå är här?

- Jobbet som jobbcoach som jag rekommenderade dig till, ja de ville ha ngn till december så det kan du glömma. Men det gör inget. Det är ändå rätt meningslöst. Jag menar, vad ska vi egentligen med coacher till när vi ändå inte har några jobb att förmedla?

- Ja, jag kopierar väl helt enkelt över texten från din gamla handlingsplan till en ny. Det måste ju stå ngt.

- Min motivation är väldigt låg. Hur är din?

- Vet du. Jag tror inte att du får ngt jobb. Det finns inga jobb. Men du vet, du måste ju ändå söka...

Så. 1 timmes resa dit & 1 timmes resa hem (min arbetsförmedlare finns nämligen i grannkommunen då Värmdös arbetsförmedling byggdes om när jag blev arbetslös). Plus 1 timmes väntan då bussarna så klart inte passade - för ett 10 minuters möte! & ja, ni ser ju själva hur meningsfullt det var. Snacka om bortkastad dag.

Min arbetsförmedlare är för övrigt stencool. Henne har jag absolut ingenting emot. Bättre att hon säger som det är, att arbetsförmedlingen verkligen inte kan göra ett skit för mig & att chansen att jag får ett jobb = noll. Jag menar, det kommer ju knappast som ngn nyhet för mig. Synd bara att hon inte ringde så att jag sluppit åka dit. För jag har faktiskt bättre saker att göra med min tid.

Arbetsförmedlingen

Jaha. Så var det dags för ett besök hos arbetsförmedlingen igen. Senaste besöket var i augusti. Sen dess har vi haft mailkontakt ca var 5e vecka då jag har mailat över en lista på vilka jobb jag sökt & informerat om att jag ännu inte fått ngt jobb. Varje gång får jag typ samma svar: "Bra jobbat! Hoppas du får ett jobb snart! Hör av dig igen om 5 v!". Så nej, mina tankar om arbetsförmedlingen är inte speciellt höga. & nu så ska jag alltså dit på besök för att göra en ny handlingsplan. Intressant. Undrar om vi kommer att komma fram till ngt revolutionerande eller om de kommer att skriva ngt i stil med: "fortsätt söka jobb på egen hand i form av kortare vikariat fram till förlossning". Det är iaf min gissning. Så ja, det här besöket känns som totalt slöseri med tid från bådas sida, men ska det vara så ska det!

Annars har jag varit relativt smärtfri senaste dagarna. Fantastiskt skönt! Magen är bättre & axeln krånglar mindre (ta i trä!). Smärtan i fogarna blir dock värre (igår "fastnade" jag på väg upp från soffan & kunde inte röra mig åt ngt håll. Det gjorde ont...).

Oj. Nu fick jag bråttom. Måste skynda till bussen i snön som vräker ner. :)

Trevlig helg på er alla!

& krämporna fortsätter...

Vill verkligen inte gnälla, men de senaste veckorna har varit mer än tuffa. Men det gör inget - jag pallar hur mkt fysisk smärta som helst nu för jag känner mig stark & lycklig. :)

Hur som helst, jag fick några smärtfria dagar efter besöket hos sjukgymnasten i förra veckan & det kändes som om jag kommit till himlen! Dessvärre blev sen sjukgymnasten sjuk & både mitt besök i fredags & i tisdags har fått ställas in & smärtan är tillbaka sen i fredags ungefär. Därutöver har jag fått foglossning. Det gör ont att resa mig, ont att vända mig i sängen, ont att gå. Ja, ont för det mesta.

Som om detta inte vore nog så vaknade jag upp kl 02.00, natten till i måndags, med så ont i sidan av magen att jag bara grät. Det var så hemskt! Som om någon stoppat in en kniv i sidan på mig. & det släppte inte. Kl 05.00 tyckte maken att det var nog & stoppade in mig i bilen & körde till gynakuten på SÖS. Jag hade sjukt ont, men kände hela tiden Flempan röra på sig & det kändes inte som om det kom från livmodern så jag var ändå relativt lugn.

På akuten fick jag komma in genast. Efter otaliga prover, ett UL & ett VUL & fingrar upp på alla ställen ni kan tänka er (vad man måste stå ut med!) kunde konstateras att allt var normalt & att Flempan mådde finfint! Iom det tyckte de att det var bättre att jag åkte hem & avvaktade, så med några starka värktabletter i fickan åkte jag hem & däckade i ett dygn. & när jag vaknade i tisdags kändes det betydligt bättre - även om det fortfarande gjorde ont.

Idag var jag på återbesök & efter ett nytt VUL kunde läkaren (inte samma) konstatera att min mage var fylld av vätska (utanför livmodern) & att det rörde sig om en stor cysta på vänstra äggstocken som spruckit. Tydligen så kan man få cystor i början av en graviditet som är till för att hjälpa graviditeten (??? - ja det var vad läkaren sa) & att ibland växer de sig så stora att de spricker & det gör så klart väldigt väldigt ont... Jaha. Varför är det ingen som berättar sånt här för en??

Hur som helst så är det ingen fara & risken för att det ska hända igen är minimal. Vi har fått se Flempan massa gånger (om än ganska kort tid varje gång) & allt ser så bra så bra ut. Dessutom är det full cirkus där inne mer eller mindre för jämnan så jag är lycklig ändå! Foglossning & ond axel spökar, men jag svävar ändå på små moln idag! :)

En uppdatering

Som bekant var jag igår hos sjukgymnasten. Det var väl inte världens roligaste besök kanske. Hon kände igenom hela problemområdet & konstaterade att det var inflammerat & att hela axeln är full av knutor & ödem. & med största sannolikhet ligger några nerver i kläm... & det här beror då på att jag har (& har haft hela livet) fel hållning i kombination med att jag spänt mig när jag mådde dåligt psykiskt i somras. Det här är ngt som inte kommer att gå över av sig själv utan det kommer att krävas behandling & sjukgymnastik under lång tid fram över (hon tippade på flera år...). Igår masserade hon axeln & gjorde akupressur, vilket jag ska fortsätta med framöver (redan på fredag igen). & så sjuk-vatten-gympa på torsdagar. & de andra övningarna dagligen. & så hela tiden tänka på min hållning.

Mer än så kan vi inte göra just nu, pga att jag är gravid. Så tanken är att vi ska försöka få axeln lite bättre nu (läs: uthärdligt, några smärtstillande får jag ju inte pga Flempan) & sen "ta i med hårdhandskarna" efter förlossningen. Min snälla sjukgymnast avslutade med att säga att vi kommer att träffas mkt framöver... Inte kul det här, men kan inte annat än att gilla läget & kämpa på. Jag är tacksam över att jag inte jobbar & att jag har tid att lägga ner på det här. För tid tar det! Försöker att vara positiv & inte gräva ner mig. Det kommer att bli bra, så småningom!

Idag glädjer jag mig över att jag går in i v 22. Jag har gått upp ytterligare ett kilo sen förra veckan & i den här takten kommer jag väl att lägga på mig 30 kg eller så. Härligt! :)

Annars fortsätter renoveringen av badrummet. Akupressuren igår tog udden av den värsta smärtan (dvs har inte så ont så att jag gråter...) så har passat på att kakla & foga. Det blir så fint så fint! :)

Tufft

Det har varit tufft de senaste dagarna - därav min frånvaro härifrån. Förkylningen vägrar ge med sig. Jag sover dåligt på nätterna så jag är ständigt trött & huvudvärken är aldrig långt borta. Dessutom har jag fått mer & mer problem med min onda axel (som jag skrivit om tidigare). Numera gör den ont mer eller mindre konstant. Lite mindre smärta tidigt på dagen, men ju senare det blir, desto mer värker det. Vissa kvällar har jag så ont att jag gråter. Jag smäller in axeln i väggen (för att det känns skönt!!!) & drömmer om amputation (på allvar!). Inget lindrar. Får ju inte ta annat smärtstillande än alvedon, vilket inte har någon som helst effekt, så jag biter ihop & försöker överleva när det är som värst.

Tycker inte om att gnälla om det, så jag har hållit tyst (förutom till min man för han märker ju hur som helst hur ont jag har). Men i helgen berättade jag även för mina föräldrar. Så att de förstår varför jag ibland inte orkar träffas eller ens prata.

Det är väldigt svårt att vara trevlig när man har så ont... Är rädd att det kommer att vara så här för alltid. Skrämmande tanke!

Hur som helst. Var på sjukgymastikvattengympan förra veckan & berättade då för min sjukgymnast. Så jag har fått tid till henne idag. Vet inte om hon kan göra ngt, men så här kan jag bara inte ha det längre så om inte hon kan hjälpa måste jag söka hjälp någon annanstans.

Annars var det besök hos barnmorskan förra veckan, både enskilt & i mammagrupp. Det var roligt & allt är fortfarande normalt - skönt att slippa oroa sig över det iaf. Nu måste jag sätta fart mot sjukgymnasten. Hoppas kunna återkomma med lite glädjande besked i efm! Håll tummarna!

Halvvägs!

V 21. 20+0. 140 dagar avklarade. 140 dagar kvar. Hur skönt känns inte det? & magen växer så det knakar. Har (tyvärr) gått upp ett helt kilo sen förra veckan, men det beror nog mest på mitt matintag. Har varit helt hysteriskt hungrig & om jag inte äter var 3e timme blir jag galen. Så det har blivit lite för mkt av det goda kanske. & knappt ngn motion med tanke på att jag fortfarande mår uselt. Idag är jag dessutom yr & har ont i huvudet. Känns inte helt ok direkt.

Men skit samma. Så länge Flempan mår bra så är jag nöjd. Halvvägs. Snacka om milstolpe. & igår kväll när jag skulle sova bökades det runt som tusan där inne. & så då & då - bonk, mot magen. Jag kan inte låta bli att skratta när det händer för det är en så underbar känsla. Så ikväll hoppas vi på att maken också ska få känna en spark för första gången (han lyckades hålla på fel ställe varje gång igår). :)

Det här är bara så roligt! Håller tummarna för alla er där ute som kämpar på! Hoppas, hoppas, hoppas att ni snart får vara med om det här också!

Sparkar!

I lördags kväll när jag gått & lagt mig hände det. Det som jag längtat så länge efter. Det sparkade till. Både två & tre ggr! Jag har visserligen känt som fladder tidigare, men det har varit väldigt diffust & otydligt. Men nu. Det kändes tydligt. Som en stor bubbla som trycktes upp mot magen. Superhäftigt! Sen dess har det varit lugnt, men nu går jag & längtar efter mer! Underbart!

Annars har helgen varit väldigt lugn. Förkylning & huvudvärk. Inte så kul alls. En shoppingrunda i lördags (bl a två nya mamma-BH-ar i stl 90E!!!) som följdes av en soffpotatiskväll framför melodifestivalen. Vi var egentligen bortbjudna, men det fanns det inte krafter för.

Fortfarande väldigt hängig & ur form, men lycklig ändå! :)

& så var det dags!

Förkylningen som har legat & lurat i mig i snart 2 veckor har (äntligen?) brutit ut. Jag gick på vattengympa igår fm (sjukgymnastik) & sen simmade jag en stund efter det. Slutligen mötte jag upp en kamrat & vi tog en promenad i snön som vräkte ner. Det var jättehärligt. & jag var lagom trött när jag kom hem. & på kvällen kom maken hem från Sälen. Så ja, igår var en mkt bra dag.

Imorse vaknade jag av att jag nös. & nös igen. & igen. & förkylningen är ett faktum. Träningsvärken likaså. Så idag tar jag det lugnt. Ingen badrumsrenovering alltså. Inte på hela helgen tror jag. Nya tag på måndag. Förhoppningsvis frisk då.

Nu blir det soffan & DN. :)

V 20! :)

Igår gick jag in i v 20. Det betyder att jag nästa vecka har kommit precis halvvägs... Stort! & stor känner jag mig också. Vågen pekar stadigt uppåt & har väl lagt på mig runt 4-5 kg de senaste 10 veckorna... Kanske ingen katastrof direkt - men lägg därtill till de 10-12 kg jag lagt på mig sen IVF-karusellen drog i gång, så känns det ju så klart inte jättekul. Men men, det är så klart värt det. & någonting som jag helt enkelt bara får acceptera. & av de senaste kilona står väl ändå magen för ett par får jag hoppas. :)

Annars har jag fullt upp med badrumsrenoveringen. Igår fick jag upp våtrumsgipsskivorna (inte lätt när man är ensam kan jag lova!) & primade & spacklade en första gång. Så här fint är det nu:

Annars kan jag berätta att de igår ringde om ett jobb som jag sökte i slutet av oktober... Då berättade jag inte att jag var gravid & när jag gjorde det nu så var jag inte så intressant längre... Förstås!

.

Jag nyser & nyser & det sticker jobbigt i halsen. Men ngn förkylning vill inte bryta ut. Ska det aldrig gå över?

Jag vill ha ett jobb!

I morse åkte maken i väg till Sälen & kommer vara borta till torsdag kväll. Han ska hålla i en utbildning för Viasats säljare på deras kick off så det blir nog massa hålligång & dessutom skidåkning under 2 efm. Jag är så sjukt avundsjuk! & just nu känner jag att jag måste få ett jobb. NU! Idag är det inte kul att vara arbetslös. Det spelar ingen roll vad det är för jobb. Jag kan jobba i hemtjänsten som jag gjorde när jag pluggade. Jättegärna! Bara jag får ett jobb! & tro mig, jag söker jobb - alla tänkbara jobb. Men vem vill anställa en gravid kvinna som ska gå på mammaledighet i juni när arbetsmarknaden ser ut som den gör? Vem vill ens träffa mig? INGEN! Det är diskrimninerande, men så är det! Om man letar efter en person för att anställa, så faller ju jag förstås bort direkt. & vikariat, ja de växer inte på träd. & de få som finns är vi många som slåss om. Då hamnar inte den gravida kvinnan först i kön. Så det känns ganska meningslöst just nu. Tyvärr.

Fick iofs ett mail från en kvinna på arbetsförmedlingen som "blivit tipsad om mig" från min arbetsförmedlare. De söker just nu jobbcoacher som kan hjälpa arbetslösa med ansökningar etc & som kan "utveckla goda relationer med företag för att uppnå effektiv matchning som leder till anställning". Jag har ju jobbat både med sälj & med rekrytering så det är absolut någonting som jag skulle kunna tänka mig. & som jag nog skulle vara bra på. & de söker folk som kan jobba "kortsiktigt". Det är ju klart, så fort arbetsmarknaden vänder så behövs ju inte alla dessa jobbcoacher så de vill ju förstås inte binda upp ngn på längre sikt.

Jag vet inte. Mitt förtroende för (eller snarare min uppfattning om) arbetsförmedlingen är inte direkt på topp. Men vad 17, skulle de erbjuda mig ett jobb så tar jag det rakt av! Inget snack! Inte för att jag tror det. Som ni kan utläsa av det här inlägget är jag väl inte direkt översvallande positiv angående mina möjligheter att få jobb i vår. Men jag vill, jag vill, jag vill!

Nu ska jag ge mig på renoveringen av vårt badrum. Hade en vattenläcka där i höstas så jag har dragit om alla rör & håller just nu på att riva lite tapet & spånskivor för att sen kakla i duschhörnan. Det är tur att jag är händig (min man kan knappt spika i en spik) för jag har hunnit renovera halva huset senaste månaderna (så sysslolös är jag inte). Men ett riktigt jobb, det är vad jag längtar efter idag!