30 år blir jag idag! Hurra hurra hurra!

Senaste tiden har jag haft så mkt att göra att jag helt har försummat min lilla blogg. Fyller som sagt 30 idag & på lördag blir det stort kalas för ca 40 personer. Så det har ju varit en del att förbereda. & saker som jag har velat ha klart innan festen. Jag har t ex lyckats få upp flaggstången på berget (den har legat & samlat damm i carporten sen vi flyttade in för 2 år sedan). Jag har också fixat det allra sista med poolen. & målat om fasaden på södersidorna. & målat runt fönstren. & haft hit en container som vi fyllt med massa skräp som legat & skräpat i carport & garage. & varit med vår lilltjej till veterinären för att raka bort alla hennes tovor. Så här såg hon ut innan...

& så här ser det lilla livet ut nu... Som hon skäms! Vi känner oss lite elaka faktiskt. Men vi hade verkligen inget val. Hela hon var en stor tova...

& rensat massa ogräs har jag också hunnit med. & planterat om, samt flyttat ut, alla övervintrade blommor. Det är en ganska sjuk mängd växter som numera bor på altanen & i uterummet (& en del har jag tryckt ner i mina redan överfulla rabatter). Varför ska jag alltid överdriva (& har ju dessutom önskat mig blommor i födelsedagspresent... Haha!)?? Hur som helst. Det är fantastiskt fint ute nu. Ska försöka ta lite bilder nästa vecka.

Har bakat också. Massa olika surdegsbröd. & kakor. & bullar. & tårtor & annat. Till kalaset på lördag. & nu håller jag som bäst på att städa. Maken är lite arg på mig (eller väldigt arg om jag ska vara ärlig). Han vill helst att jag ska ligga i soffan & läsa böcker hela dagarna. Att jag ska "ta hand om mig". & det ska jag. Iaf lite mer vila ska det bli. From nästa vecka. För då går jag in i v 37... & då kanske det är bra att vila lite mer. Som det är nu är jag så trött att jag knappt kan röra mig på kvällarna. & det värker. I ben, fötter, axel, fogar... Det händer tom att jag gråter en skvätt för att det är så jobbigt. & jag förstår att jag inte inser mina begränsningar just nu. & jag förstår faktiskt att maken är sur på mig. Det gör jag verkligen. Men det blir så fint! & jag vill så gärna att allt ska vara perfekt på lördag!

Nästa vecka ska jag ta det lugnt! Nu ska jag baka en rabarberkaka!

Premiärdopp i poolen!

& tiden fortsätter att rinna iväg. :) Har en varm & solig vecka & helg bakom mig med massor av utomhuspyssel. Mkt tid & energi har lagts ner på att få poolen badbar & utan läckage (med ny poolduk, filter & solvärmefångare). Fabrikationsfel & annat strul har gjort att det dragit ut på tiden, men nu är allt på plats & bortsett från att det droppar lite på ngt ställe så fungerar allt. Vi fick upp poolen från 13 till 17 grader igår & i värmen kunde jag så klart inte låta bli att ta ett premiärdopp! Kallt ja, men det gav ändå mersmak & längtan efter ännu varmare tider!

Gräsmattan har blivit klippt för första gången också! & vi har flyttat på parabolen som helt plötsligt skymdes av en grönskande asp. & så har det blivit massa grillat & schlager så klart! :)

Det enda svarta molnet på himlen har varit att jag har haft väldigt ont i min axel & har fått äta starka smärtstillande (som oftast inte hjälper). Så det har stundtals varit VÄLDIGT tungt & jobbigt. Dessutom gör det väldigt ont i sidan av magen till & från. En svidande, skärande känsla som har varit mkt smärtsam. & då blir jag förstås orolig. Vet inte om det beror på att Flempan trycker mot ngt eller vad det kan vara. Får prata med min BM när jag ska dit på onsdag. Det gör iaf mindre ont idag, men tar det hur som helst väldigt väldigt lugnt...

V 34!!!

Lite svårt att greppa att jag går in i v 34 idag. Det går så fort! Sen förra veckan kan jag rapportera en viktuppgång på 2 (ja 2!!!) kg. Hur skadat är inte det? Vill inte tänka på hur det här kommer att sluta (ligger på plus 15 kg nu & är redan stor som ett hus - & smidig som ett kylskåp...). Kan också berätta att jag numera har massa bristningar på undersidan av magen som är mindre sexiga... Men det är som det är - bara att gilla läget! :) & apropå sexig, visst är jag väl fin i min gamla bikinitopp på bilden här nedanför? :) Allt annat sitter åt & skaver så den är det enda jag kan använda just nu. Tur att min make gillar mig som jag är (säger han iaf) för jag känner mig verkligen inte vacker just nu...


Annars är det förkylt här hemma. Maken är värst drabbad. Tack vare mitt superba gravidimmunförsvar är jag endast snuvig & nysig (men de är jobbigt nog tillsammans med allt annat).

I efm ska jag till tandläkaren för att laga ett hål. :( Sen blir det eurovision för hela slanten! Maken har tyvärr en jobbmiddag ikväll, men han tänker skylla på sin (hög-?) gravida fru & gå tidigt så att han också hinner hem för att kolla. Har dessvärre inga större förhoppningar på de svenska bidraget, men det ska ändå bli kul. :)

Stort tack!!!

Vill verkligen tacka för allt fint stöd som jag fått. Det är inte alltid enkelt att hantera alla känslostormar - & med det rädslor - som man utsätts för som gravid. Jag är ju känslomänniska i normala fall, så med alla gravidhormoner i kroppen blir det ibland lite för mkt...

Jag har tänkt & tänkt & tänkt. & visst är det nog så, som Lisa skriver, att mkt handlar om att jag blir ledsen över min mans prioriteringar. För så klart vill jag att han ska bonda & ha det trevligt med sina kollegor - men måste det ske så snart? Dvs att första dagen tillbaka på jobbet blir 6 dagar lång. Det är det som känns jobbigast & som skrämmer mig mest. Den omställningen. & jag tror maken förstår det.

Men, jag har också tänkt på att jag kommer att klara av det om jag måste. Hur det än blir. Jag får väl ringa alla jag känner som har körkort så att de står standby.

Fast, för att göra det hela lite roligare så upptäckte jag igår kväll när jag tittade i min kalender att den veckan som det gäller är samma vecka som makens far fyller 70 & då kommer vi att vara på Gotland to-sön för det stora kalaset (allt är redan bokat & klart). Det går inte direkt att flytta på (makens bror med familj som vi inte träffat på flera år flyger dessutom dit från Tjeckien). Det hade maken helt missat... Så nu kanske det blir så att han bara kan åka & bonda sö-ons & det känns lite mindre skrämmande än en hel vecka. Om de inte lyckas flytta på hela veckan förstås, men med deras fullspäckade scheman blir det nog svårt. Så vi får se. Fortsättning följer!

Det bor en liten...

... TJEJ i min mage! Precis som jag känt på mig hela tiden! & ngn stor bebis är det inte heller (vilket jag varit lite orolig för) utan hon kommer att hamna på 3400-3500g om hon fortsätter att följa kurvan (uppskattad nuvarande vikt är 1922g så det ska växas en bra bit till). & allt annat var också normalt! Hade dock mkt fostervatten - därav min stora mage. :) Så himla skönt! Vilken lycka! & nu blir det inga fler UL, om inte ngt skulle inträffa eller jag går över tiden (Gud förbjude!). Här kommer en suddig bild på vårt lilla mirakel (det var väldigt svårt att få till några bra bilder nu när Flempan blivit så stor...):

Stort tack för tipsen angående Ferronol & Proviva/Actimel. Det blir till att shoppa lite i helgen då (inte spenat & blodpudding kanske...)! :)

.

När jag ändå är på g tänkte jag passa på att be om ännu fler råd (angående en helt annat sak) för jag vet allvarligt talat inte om jag är helt knäpp eller om det är normalt att känna som jag gör...

.

Flempan väntas ju komma sista juni (men kan ju dröja längre än så förstås) & maken kommer också att vara ledig from sista juni tom 9 aug dvs 6 v. Kommer Flempan när hon ska får vi alltså 6 v tillsammans, men det kan lika gärna bli 4 v om det vill sig illa. Hur som helst, igår informerade maken mig om att han, första veckan efter semestern, ska till en kollegas sommarstuga på västkusten i en hel vecka (6 dar, 5 nätter) för att bonda med kollegorna. Dvs, från att ha varit två om allt, dygnet runt, till att jag ska klara allt själv under en hel vecka (ingen invänjning här inte!). Jag fick total panikångest. Kunde inte andas. Sen släppte allt & jag bara grät - floder. Hysteriskt. Jag blev så rädd! Jag är rädd. För vad som komma skall. Jag har ingen erfarenhet av barn. Jag har aldrig ens bytt en blöja! Jag har inget körkort & vi bor mitt i skogen. Tänk om ngt skulle hända?

.

Jag vet att min man reser i sitt arbete & att han kommer att vara borta vissa nätter. Det kommer inte att vara lätt i början, men det är i stort sett aldrig mer än 1 eller 2 nätter per vecka & det kommer jag att fixa! Men att gå från tvåsamhet till ensam med ett spädbarn i en vecka. Jag vet allvarligt inte om jag fixar det. Inser att det finns många ensamstående som fixar allt själva från dag 1 - & det är jättestarkt av dem. Men själv är jag totalt livrädd!

.

Dessutom tycker jag att han kan bonda med sina kollegor lite närmare hemmet - alla kollegor jobbar & bor i Sthlm & man väljer att åka till sommarstugan på västkusten pga kostnadsskäl. Va fan, de kan låna min morsas sommarstuga på Vätö (typ 7-8 mil utanför Sthlm kanske) så blir det ännu billigare & min man kan komma hem till sin fru & sin nyföding (jag föreslog det, men nej det var inte aktuellt)...

.

Så alltså, är jag totalt knäpp för att jag känner så här? Var helt sjukt ledsen igår (& är det fortfarande) & har sovit jättedåligt i natt (så ingen vattengympa för mig idag). Detta trots att maken sa att han minsann inte skulle åka för att jag blev så ledsen. Men då blev jag ju ännu ledsnare för då är det helt plötsligt mitt fel att han inte får bonda med sina kollegor i en sommarstuga på västkusten.

.

HJÄLP SNÄLLA!!!

Mer om järnvärdet...

Blutsaft (som MochM tipsade om, angående mitt förra inlägg) drack jag i början, men det är tydligen för lite järn för att det ska göra ngn skillnad längre enl min BM. Jag behöver minst 100 mg järn om dagen, & då måste jag dricka 100 ml (vilket ju inte går). Så, jag försöker ta en 100 mgs tablett varje dag, trots att jag blir katastrofalt dålig i magen (de flesta blir hårda, men på mig har det helt motsatt effekt)... Men är trött ändå & järnvärdet fortsätter sjunka (för 2 v sen var det 118 & nu alltså 111). Har kollat runt & förstått att under 110 räknas som lågt järnvärde så jag förstår inte hur min BM kan tycka att 111 är ett helt ok värde... Hon sa också att jag ser för fräsch ut för att ha järnbrist, men hon hade fem minuter tidigare gett mig en komplimang för min fantastiskt jämna & fina solbränna (jo, efter helgen är jag brun som en pepparkaka), så man kan ju tycka att det påverkar till att jag ser fräschare ut än vad jag känner mig... Vad vet jag.

Så det är svårt. För samtidigt som jag är helt förlamande trött för jämnan så springer jag ju också på toa med rännskita (japp så illa är det) mellan 3 & 5 ggr om dagen & det blir man ju inte heller pigg av. & mer järn = fler toalettbesök & det vet jag inte om min kropp pallar just nu. Därav mitt dilemma.

Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag är hemma & har möjlighet att gå & vila när kroppen säger ifrån, men skulle väldigt gärna ha lite mer ork. Äter bra hemlagad mat (om man bortser från mina cravings efter kanelbullar & glass) - matlagning är ju ett jättestort intresse. Äter massa sallad & grönt, bara fullkornspasta & -ris, undviker halvfabrikat. Har tom rensat bort de flesta lightprodukter efter order av min mor (som också tvingade mig att läsa "Naturlig mat - naturlig hälsa" & "Välfärdens ohälsa" av Lars Wilson när jag blev gravid) & använder numera bara riktig grädde & crème fraîche i måttliga mängder. Men det tycks inte hjälpa.

Så fler tips för att bota trötthet & dålig mage mottages med största glädje & tacksamhet!

Nu bär det av till farmor! :)

En stooor bebis...

...tror min barnmorska att det är - efter en noggrann mätning & mkt klämmande. Min mage är dessutom sned (som hon sagt redan från början). SF måttet är 29 på ena sidan & 33 på den andra, men det syns absolut inte, inte ens när man vet om det... & i eftermiddag får vi reda på mer exakt hur stor vår "lilla tjockis" är & hur h*n ligger i magen (får se om jag har rätt!). Det är så spännande! LÄNGTAR!!!

& allt gick bra på MVC igår, både hos BM & på föräldrautbildningen. Mitt järnvärde hade sjunkit lite till, till 111, men det tyckte hon ändå inte var speciellt lågt (ngn som vet?) utan hon trodde bara att jag är trött för att det är tungt att vara gravid. Jag tror själv att det är lågt, för jag vet sen tidgare när jag var vegetarian & lämnade regelbundna järnprover att jag alltid legat väldigt högt på skalan (tom högre än vad män brukar ha) så även om 111 kanske inte är lågt för en normalt gravid så tror jag det är lågt för mig. Tål ju dock inte järntabletterna & så fort jag tagit en rasar magen på ett par timmar (& den mår inte bra just nu även när jag inte tar dem) så det är verkligen ett dilemma. För trött är jag. Mer än vad jag tror är normalt. Men jag kämpar på - inte mkt annat att göra.

Nä, nu ska jag faktiskt vila mig en stund innan min far hämtar mig för ett besök hos farmor (& sen UL!). :)

Fy på mig...

... som är så dålig på att blogga! Jag har bara så väldigt mkt att göra just nu & så väldigt lite energi. Tyvärr.

Som vanligt har jag tusen projekt på gång på tomten, med nya rabatter & planteringar & stenpartier mm. Inte så lätt när man knappt orkar bära upp sin egen vikt. Dessutom håller vi ju på att byta liner i poolen & har även beställt nytt filter & solfångare som jag ska koppla in, förhoppningsvis till helgen. Håller också på att sy nya överdrag till köksstolarna. Eller, jag har sytt ett av sex. Det tar sån tid allting! I synnerhet eftersom jag ofta tillbringar halva dagarna med kärlekstrollet i sängen...

& nej, potatisen har fortfarande inte kommit i jorden...

I alla fall, idag är det dags för ytterligare ett besök hos barnmorskan. Det ska bli kul! & efter det är det del 2 av föräldrautbildningen. Det ska också bli jättekul (om jag lyckas hålla mig vaken - energinivån idag ligger på noll...). Men! Det roligaste av allt - imorgon är det dags för vårt "IVF-ultraljud", som alla IVF-are (iaf i Sthlm) blir erbjudna i v 32 +. Som jag har längtat! Hoppas verkligen att det går att se vilken sort det är för jag är så sjukt nyfiken! Vill veta nu!!

Är faktiskt inte speciellt orolig för att ngt skulle vara fel (Flempan växer ju som h*n ska & allt var ju bra förra gången), men när jag väl är där imorgon kommer jag nog att vara sjukt nervös så håll alla tummar kl 15.30 imorgon! :)