ET + 11. & så var det över. Så känns det iaf. I fredags kom mensvärken smygande. Hade visserligen även ont i äggstockarna så gav inte upp helt, med tanke på vad läkaren sagt tidigare. Dock inga känningar i brösten (som ju höll på att sprängas när jag var gravid i våras) så hoppet var ganska litet om jag säger så. Har varit en tung, tung helg. & så igår kväll. Spottings. (Jag antar att jag bör kalla dem för det.) Visserligen inga fläckar i trosorna, men det blev svagt brunrött på pappret. Jag förutsatte att det var mensen som var på g så bröt ihop totalt... Så jävla ledsen & trött på allt!
Men det har inte hänt något mer sen dess. Ingen mens ännu. Bara mensvärk. Så fortsätter att kladda med progesteronet. Håller andan en liten stund till. För det finns ju en minimal chans att det inte är över för mig & Flempan. En liten, liten liten chans... Fast det känns mest som att jag griper efter ett halmstrå.
Ledsen... :(
3 kommentarer:
Håller tummarna för att flempan sitter kvar.
Startar själv IVF om några månader. En massa styrka skickar jag till dig!
//Maria
Håller båda min tummar för din/ Er skull!
By the way, så verkar du ha en lika bra man som jag har, som är lugn, sansad och har jordnära tankar. Bra med sådana män när man själv är helt niprig och hispig av denna stress.
Kram från Jenny.
Stort tack till er båda! Behöver verkligen allt stöd som går att få just nu! & ja, min man är verkligen underbar! Kollade in din blogg Jenny, & din man verkar ju dessutom hur romantisk som helst! :)
Skicka en kommentar