Hon är här nu!

Adelia Helena Kristina! Vår egen lilla prinsessa! Hon ligger i denna stund & gosar på sin enormt stolta pappas bröst. Född igår, den 27e juni, kl 23.00. Jag vaknade kl 01.42 på morgonen av att jag kände hur det rann vatten längs mina lår. En timme senare började värkarna så smått. & mindre än 22h senare låg hon där, alldeles underbar, på min mage skrek.

.

Det var obeskrivligt jobbigt. Trodde stundtals att det inte skulle gå. & jag är väldigt sliten & trasig nu. Men nog om det. Återkommer senare med en mer ingående berättelse. Vi kom hem från BB för några timmar sen. Nu ska det ammas & sen har jag två nätters förlorad sömn att ta igen (vilket inte blir så lätt med tanke på att det ska ammas minst var 3e timma).

.

Värdens finaste man & dotter! Jag måste vara världens lyckligaste!

.

Besök hos BM

Idag inledde vi makens semester med ett besök hos BM kl 7.30. Allt såg bra ut, men Flempan är fortfarande inte fixerad. Fast det har tydligen ingenting att göra med när det är dags för förlossning, men det hade nog ändå känts bättre om hon var fixerad... Min vanliga BM är på semester så hade en annan. Hon informerade mig om att jag, om inget hänt innan dess, kommer att bli igångsatt v 41+0, pga av att det är en IVF-graviditet. Det här har jag ju pratat med min vanliga BM om & hon sa då att jag inte blir igångsatt tidigare utan bara blir kollad tidigare. Men den här barnmorskan var helt bombsäker. Hon sa att om jag inte fött vid besöket nästa vecka (som är vid 40+0) så bokar vi in en tid på SÖS till onsdagen veckan efter. Dvs om 2 v. Så alltså, om senast 2v blir det förlossning. Garanterat. Läskigt! Men samtidigt en lättnad. För i normala fall sätts man ju inte igång förrän 42+0 & 3 v känns låååååångt. Fast jag hoppas ju förstås att vi slipper igångsättning & att det kommer i gång naturligt. Har haft massa värkar nu i 2 dagar. Men förvärkar kan man ju ha ett bra tag innan det sätter i gång "på riktigt". Ja, vi lär ju märka vad som händer...

Nu ska jag göra min man sällskap vid poolen! :)

Vecka 40...

Hur stort är inte det? Nästan så att jag inte fattar. Eller nä, jag fattar nog inte alls. När som helst (& om max 3v) får vi äntligen träffa Flempan! Det är faktiskt helt omöjligt att förstå...

Annars har senaste veckan gått i smärtans tecken. Min onda axel är i katastrofskick & jag proppar i mig starka smärtstillande för att ens orka ta mig ur sängen (men de hjälper knappt). Därav har det inte blivit några längre stunder framför datorn. Det är skitjobbigt & jag mår piss (& funderar över hur man hanterar en förlossning när man redan innan är däckad av smärta...). Har dessutom haft problem med min stackars hoptryckta magsäck som läcker magsyra vilket gör sjukt ont. Den är bättre nu, men på t ex midsommaraftonen kom jag inte ens ur sängen. Äta kunde jag inte heller. Har faktiskt gått ner 2 kg sista veckorna, men det gör nog varken från eller till med tanke på att jag ändå ligger på plus cirkus 17 kg...

& idag jobbar maken sin sista dag. Sen är han ledig i nästan 7 veckor! & precis samtidigt har värmen kommit. Helt ljuvligt! Poolen ligger på runt 22 grader (& det är i den jag numera tillbringar mina dagar). Vi hoppas på ett par lata (& relativt smärtfria - håll tummarna!) dagar framöver innan Flempan förhoppningsvis tittar ut (vi vill inte vänta i 3 v...). Allt är klart & förberett! Nu är det bara Flempan som saknas! Vi längtar så!

60 mm regn...

Ja, den här helgen har vi fått igen allt regn som uteblivit under vår & försommar. Det har vräkt ner konstant i 2 dar. 60 mm välbehövt regn damp det ner. Det tackar vi för! Helgen har blivit därefter. Inte många knop har det gjorts, förutom ett par timmars tröstshopping i lördags. Annars har det blivit korsord & böcker & allmänt slapp. Väldigt skönt faktiskt (fast inte om du frågar katterna som har lidit hela helgen). & precis vad jag behövde. Det är tungt nu. & jag vill inget annat än att Flempan ska komma ut NU! Så att jag kan få bli människa igen (just nu är jag ngn typ av blandning mellan sjöko & kylskåp tror jag). Hela veckan har varit tung. Har haft högt blodtryck vilket resulterat i huvudvärk (& flera extrakontroller hos barnmorskan). Sista kollen var det dock bra igen & huvudvärken har släppt så vi får hoppas att allt fortfarande är ok när jag ska dit igen imorgon.

Jag inser att det mkt väl kan vara en månad kvar tills Flempan behagar komma ut. Det är en skrämmande tanke. Maken pratar med Flempan varje kväll & ber henne komma ut snart. Får se om hon lyssnar (men hon verkar vara rätt envis, precis som sin mor, så jag är rädd att effekten kan bli den motsatta)...

Annars händer det inte mkt här. Försöker hitta en balans mellan vila & pyssel. Behöver ju verkligen vila nu de sista veckorna, men samtidigt blir jag tokig av att göra ingenting, så det är en svår balansgång. Idag ska jag baka. Tanken är att det ska bli två sorters surdegsbröd & en sats kakor. Inför midsommar. & till frysen. Har lovat maken att bara baka en sak idag & sen vila, men det blir nog svårt att hålla. Fy på mig!

Stor mage!

Japp! Här kommer så en magbild från v 37 (36+1). Kan konstatera att jag gått upp 3 kg (!!!) sen förra veckan, men tror det mesta bara är vatten (& lite födelsedagsbullar & kakor kanske...). Är nämligen sjukt svullen. Mina underben & fötter är chockerande stora & de enda skor jag kan ha just nu är mina gamla slitna foppatofflor som är fulla av målarfärg... :)



Annars är jag lite gladare idag, vilket iofs inte är så svårt med tanke på hur ledsen jag var igår. Jag gick omkring & grät mest hela eftermiddagen. På kvällen hade jag så ont i huvudet att det blev pizza & sänggående innan 20. Jag kan fortfarande inte riktigt greppa att jag lyckades klippa min katt i benet. Men han verkar inte ha ont alls utan är sitt vanliga spralliga jag. Då är det egentligen mer jobbigt att han måste genomgå en stor höftoperation i höst... Men men. Den smällen tar vi då!

Imorgon är det barnmorskebesök som gäller. Vi ska planera inför förlossningen samt kolla om Flempan fixerat sig ännu. Det ska bli kul! :)

Jag klippte min katt i benet!

Det här var tänkt att bli ett jätteglatt inlägg. Jag går in i v 37 idag. Bara det är ju helt fantastiskt! & jag skulle berätta om hur lyckat 30-årskalaset i lördags var. För det var det verkligen. Strålande sol. Massa av nära & kära (vi var över 40 personer). Poolen var 23 grader. Maten fantstiskt god (& allt räckte!). Allt flöt på utan incidenter & jag var bara så himla glad & lycklig över att så många kom & gjorde dagen helt underbar! 10 000 kr i bidrag till körkortet var inte heller fy skam. & massa fina blommor till trädgården. Ja, dagen var verkligen helt perfekt!

Men. För det kommer ett men. Ändå sitter jag här & bölar hysteriskt. Är nyss hemkommen från djursjukhuset med kärlekstrollet. Hade hoppats på goda nyheter, men dessvärre visade röntgenbilderna att frakturen inte läkt & att det bildats en "falsk led". Det betyder i praktiken att han har ont. & att han måste opereras. Men det kan förhoppningsvis vänta tills i höst, när försäkringen gäller igen. Det är dock inte allt. När han var sövd inför röntgen så skulle jag passa på att raka bort de tovor han har på bakbenen. Först skulle jag bara klippa bort det värsta. & tror ni inte att jag råkar klippa honom i benet?? Jag klippte bort ca 3*1 cm hud så veterinären var tvungen att sy ihop huden på honom. & som jag grät. Stod där framför veterinären & grät som jag sällan gråtit förr. Jag klippte min katt i benet!!! Det är fan inte sant!

Nu är vi hemma igen - 3000 kr fattigare - & med en väldigt ledsen katt. Jag fattar inte hur jag lyckas. Känns som att att allt går emot mig just nu. Det började med att lillkillen bröt höften (för andra gången!) i början av april (vilket kostade skjortan). Sen har bilen gått sönder (& lagats för 7000 kr). Spishällen har gått sönder (fick köpa en ny för 6000). Parasollet har gått sönder. Den nya poolduken (som kostade 4000) gick sönder i lördags pga att poolstegen satt snett. När vi köpte poolfiltret visade det sig ha ett fabriksfel (vilket resulterade i många timmars arbete & resor till poolbutiken innan vi fick ordning på det). Magnolian som jag fick i födelsedagspresent (som kostade över 500 kr...) åt rådjuren upp första natten (trots utsatta stinkbomber). För två veckor sedan krockade maken med en fågel så backspegeln flög av. & förra veckan fick vi ett stenskott som resulterade i en helt sprucken vindruta. Makens rutinkoll hos tandläkaren visade på 5 hål (vilket kostar oss närmare 5000 kr). Båda hans föräldrar är tandläkare & han har aldrig haft ett hål tidigare i hela sitt liv. & det här är ändå inte allt jobbigt som hänt senaste tiden...

Inser att det här inlägget är väldigt negativt. Men idag är jag väldigt negativ. & ledsen. Jag är självklart tacksam över Flempan & min underbara man & allt annat fantastiskt fint i mitt liv. & jag vet att det kunde vara värre. Samtidigt kan jag inte annat än att undra om det vilar ngn typ av förbannelse över mig just nu. Eller kan man ha så mkt otur under så kort tid?

Jag klippte min katt i benet!