Jag. Mår. Skit.

Just nu är det tungt. Väldigt tungt. Mår sjukt illa. Handikappande illa. Väldigt, väldigt mycket mer illa än vad jag mådde med Adelia. Förmiddagarna har jag svårt att lämna sängen. Lägg till huvudvärk. & trötthet som inte är av denna värld. & ömma bröst (så amning är inte kul). & sover dåligt gör jag också. Skruttan väcker mig vid 4-5, & efter det är det svårt att somna om, för jag mår så illa. & att springa efter en hyperaktiv ettåring (ja, hon fyller ett idag!) hela dagarna, när man helst bara vill krypa ner i ett hål & gömma sig, det är ingen lek. Just nu undrar jag hur jag ska klara av det här. Men jag antar att man gör det, på något sätt. Dumt att klaga. Jag vet det. Inser att ni är många som skulle göra vad som helst för att få må så här (eller i alla fall vad det innebär att må så här), & att vi är extremt lyckligt lottade. & lycklig är jag! Jo, det är jag verkligen. Men. Jag. Mår. Skit.