torsdag, september 10, 2009

Ett livstecken...

Jag medger att jag varit urusel på att blogga senaste tiden. Det är bara att inse att tiden rinner iväg när man umgås med en liten gullunge dagarna långa. :)

Tänk. För ett år sedan var jag inne på min första sprayvecka på IVF2. Jag hade ett missfall bakom mig & jag mådde väldigt dåligt. Ett år senare sitter jag här med mitt vackraste kärleksbarn & njuter. & jag kommer knappt ihåg den jobbiga resan hit. För Hon är här nu. & Hon är värd allt - & lite till.


9 kommentarer:

Mikaela de Ville sa...

Å finaste, finaste!

Sara sa...

Hon är ju hur söt som helst. Vi förlåter dig för att du inte har tid, du är välkommen tillbaka när tillfälle ges.:) (Och ja kommer sakna dig under tiden du är frånvarande!)

Kram Sara

Anonym sa...

En sån liten sötnos hon är!!! Förstår att du har annat att tänka på än bloggandet så skriv när du vill, vi finns kvar:) KRAM

LinaEmilia sa...

Tack! Du ger mig hopp! Jag börjar spraya första gången nästa fredag och jag hade nästan gett upp i förtid...

Sara sa...

Hihi, det är ju helt lugnt, så länge allt går som det ska. :) Då lämnar jag gärna bort både kropp och humör i två år om det skulle behövas. :)

Jenny sa...

Lilla GULLUNGEN!!! :-) Kram från Jenny och Konrad.

Anonym sa...

Oh, förstår verkligen att du är glad och stolt!
Och tack så mycket för dina snälla och omtänksamma kommentarer på min sida.

Jenny sa...

Så otroligt fin hon är:o)

Tänk vad livet kan ge. För ett år sen gjorde vi vårt första IVF som misslyckades. Idag, ett år senare är jag höggravid. Så fantastiskt!

Lycka till och njut av livet!

Kram!

Lila sa...

Oh, så härligt...