Jag. Mår. Skit.

Just nu är det tungt. Väldigt tungt. Mår sjukt illa. Handikappande illa. Väldigt, väldigt mycket mer illa än vad jag mådde med Adelia. Förmiddagarna har jag svårt att lämna sängen. Lägg till huvudvärk. & trötthet som inte är av denna värld. & ömma bröst (så amning är inte kul). & sover dåligt gör jag också. Skruttan väcker mig vid 4-5, & efter det är det svårt att somna om, för jag mår så illa. & att springa efter en hyperaktiv ettåring (ja, hon fyller ett idag!) hela dagarna, när man helst bara vill krypa ner i ett hål & gömma sig, det är ingen lek. Just nu undrar jag hur jag ska klara av det här. Men jag antar att man gör det, på något sätt. Dumt att klaga. Jag vet det. Inser att ni är många som skulle göra vad som helst för att få må så här (eller i alla fall vad det innebär att må så här), & att vi är extremt lyckligt lottade. & lycklig är jag! Jo, det är jag verkligen. Men. Jag. Mår. Skit.

Hemma igen!

& ja, jag är fortsatt gravid. :)

Först & främst - tack för alla fina kommentarer!! Blir verkligen jätteglad!

En snabb uppdatering: 35-gradig hetta med en tokammande 11-månaders baby (som dessutom vägrade bada) & nygravid fru kanske inte var det bästa beslutet (men vi visste ju förstås inte det när vi bokade). Vi har trots allt haft det bra. Hyrt bil & åkt runt & tittat. & tillbringat lata dagar vid poolen (vi turades om att vara inne med skruttan som bara orkade ett par timmar i hettan per dag). Några kortare besök på stranden också (där det förtärdes sand & slickades på stenar, så poolen var ändå enklare...).

Självklart pajade min mage helt & jag klarade hemresan enbart med hjälp av koltabletter. Har pratat med min barnmorska idag. & slutat med koltabletter, för det är tydligen inte alls bra när man är gravid. Men trasig, ja det är magen fortsatt så här dricks det blåbärssoppa för fulla muggar.

Inskrivning på MVC den 6 juli. Om allt går som det ska. Känner mig gravid. & har faktiskt inte oroat mig nämnvärt. Ännu. Ja, just det, sluta amma har vi också fått order om. Det orkar jag inte ens tänka på.

Vi tar en dag i taget.

Stor kram till er alla där ute! Avslutar med en hälsning från en tuff poolbrutta! :)

Befinner mig i chocktillstånd!!!

PMS-en från helvetet visade sig vara...



Det här är helt skadat!

Mensen borde kommit igår. Det gjorde den inte. Inget konstigt med det. Min mens brukar bråka med mig. Men ändå, innan jag gick för att blanda en campari-juice, för att fira makens semester/pappaledighet & vår spontana sista-minuten-resa till Grekland imorgon, så tänkte jag: "lika bra att testa så jag kan dricka med gott samvete". & så. kl 19.00 på kvällen. Så fick jag detta resultat... Kan det verkligen vara sant??

Jag ammar fortfarande (ganska mycket!) Det här ska inte hända oss. Andra kanske, men inte oss!

Nu blir det Grekland en vecka. Ska försöka smälta det här. & framför allt försöka att inte konstant oroa mig. Men det kommer bli svårt. Hoppas, hoppas att det verkligen går vägen! Hela vägen! Ett syskon till Adelia. Vilken dröm! Jag vill ju så!

pms...

Usch vad jag inte gillar pms... & som ni säkert kan räkna ut med armbågen så är det i det tillståndet jag befinner mig just nu. Första veckan efter ÄL, ja då har man fortfarande hoppet uppe. Jodå, det kan nog gå vägen det här. & när det börjar spänna i magen så är det kanske bara tecken på att något håller på att fästa eller så... Men sen går ytterligare några dagar & så blir molvärken kraftigare. Magen pajar. & humöret är åt h-e. Ja, då vet jag. Nä, inget har hänt. & nu har jag ytterligare en 4-5 dagar kvar (tror jag) att gå omkring & må så här innan mensen så småningom kommer. Nä, fy för pms (det har sagts förut, men tål att upprepas!)!!!

Så för att bli lite gladare avslutar jag med en somrig bild på vår underbara lillskrutta (som nog börjar gå vilken dag som helst). Snart ett år gammal är hon nu, finaste tjejen!



Kram till er alla! :)