lördag, oktober 03, 2009

Borta

Han finns inte. Vi har letat överallt. Gråter konstant. Har förstått att han inte kommer tillbaka. Det är väldigt kallt ute. Det gör så sjukt ont. Maken fortsätter leta. Jag försöker ta hand om lillan. & gråter. Livet blir aldrig mer detsamma.

1 kommentar:

Anonym sa...

jag vet hur det kan kännas. Ibland tar sig mina katter en längre tur än vanligt och jag gråter, letar o blir sjuk av oro. Än så länge här de kommit igen och det hoppas jag Edvard oxå gör. Kram zygoten