3 månader...

3 månader & 2 dagar. Tiden går verkligen fort... Var på BVC igår för första vaccinationen. Det gjorde ont! I både mamma & lillan. Dessutom råkade första sprutan (av 2) träffa ett blodkärl & blodet sprutade (nåja, rann i alla fall) ner på mammas byxor. Så den sprutan fick vi ta om. & lillan skrek. Ingen kul upplevelse. & sen var det gnälligt & lätt febrigt resten av dagen & natten.

Men en glad nyhet är att Adelia inte har haft ont i magen sen jag skrev det förra inlägget (ta i trä!). Antagligen har hon haft en lätt släng av 3-månaderskolik & den ska som namnet visar försvinna runt 3 månaders ålder. Jag hoppas verkligen att vi slipper magknipet & gaserna nu, för det var verkligen inte kul...

Annars kan jag berätta att Adelia igår mätte 60,5 cm & vägde 5890g, vilket var precis på strecket. Tidigare har hon varit en bra bit över strecket (både jag & maken är ju långa - maken är 1,95 & jag 1,74) så hon har antagligen stått stilla ett tag nu. Det är iofs inte så konstigt med tanke på allt annat som har hänt med vår stora tjej. Hon är så mkt mer vaken nu. & kan ta tag i saker (& kasta dem...) & pratar i ett. & hon älskar att stå upp (vi håller henne under armarna). Hon försöker tom ställa sig upp själv genom att gå upp i brygga - & blir skitsur när hon inte kommer längre. & hon är nyfiken & vill vara med. Hon vagnvägrar dessutom just nu för i vagnen ser man ju ingenting. Så det är babybjörnen som gäller mer eller mindre konstant. För att skona min stackars onda rygg & axel har jag faktiskt beställt en "ergocarrier" som ska vara mer ergonomisk med höftbälte & som går att använda från ca 3-4 månader. Hoppas verkligen att den kommer att fungera!

Ja, det är verkligen fantastiskt kul med allt som händer just nu. :)

Nu ska jag iväg på träff med mammagruppen!

Dagarna med Adelia...

Dagarna med Adelia bara rinner iväg. & jag försöker verkligen att njuta så mycket jag bara kan! Hon är verkligen världens goaste & gladaste unge & det är helt underbart att få följa hennes framsteg. Tyvärr har hon sedan cirka 5 veckors ålder (hon är 12 veckor nu) lidit av magknip som kommer & går. Vissa dagar har hon ont nästan hela dagen, andra dagar knappt alls. Men när magen börjar krampa är det bara mamma som gäller. & mamma måste dansa med henne på axeln. Oavsett var vi befinner oss. Alltid till samma skiva. Absolute 90's. Ni vet, Dr Alban, Haddaway, 2 unlimited, Vanilla Ice, Rob'N'Raz. Ja, såna underbara klassiker (hoppas ni förstår ironin). Men de har tydligen bra takt. & hon älskar dem. Så de finns numera tillgängliga i min mobil så att jag kan spela dem precis överallt. Hon tystnar direkt när vi dansar. & börja skrika igen så fort jag lägger ner henne. Jag har köpt en stegräknare. Vissa dagar dansar vi oss upp i 20 000 steg. Inte konstigt att man inte får något gjort... Men, det gör ingenting alls. Har ju massa IVF- & graviditetskilon som måste bort (typ 10-15) så jag dansar vidare med Adelia på axeln. & på nätterna sover Adelia utan magknip. 12-13 timmar. & oftast en 7-8 timmar i sträck (utan att amma) & sen somnar hon om direkt. Behöver inte ens byta blöja på natten. Hon gör nämligen inte ifrån sig då, konstigt nog. Så jag är pigg & utvilad. Men det innebär förstås att hon inte sover så mkt på dagarna....

Jag försöker annars hinna med att umgås med grannen & hennes bebis. & träffa föräldragruppen. & promenera. & shoppa (inte för att jag egentligen behöver - fick ärva över 450 plagg, dvs 4 fulla svarta sopsäckar tom stl 98, till Adelia, så med allt det jag själv köpt & fått så har jag nog egentligen kläder till en sådär 10 bebisar, minst...). & så försöker jag ju tvätta & städa & laga mat ibland. & läsa alla era bloggar så ofta jag kan. Så det är lite tajt om tid måste jag erkänna... Men det blir nog bättre så fort lillans magknip släpper helt, vilket vi hoppas blir vilken dag som helst.

Nej nu ska det ammas & duschas & ätas innan vi ska iväg på bebiskonsert i kyrkan. :) Livet är verkligen underbart!

Kram till er alla!

Ett livstecken...

Jag medger att jag varit urusel på att blogga senaste tiden. Det är bara att inse att tiden rinner iväg när man umgås med en liten gullunge dagarna långa. :)

Tänk. För ett år sedan var jag inne på min första sprayvecka på IVF2. Jag hade ett missfall bakom mig & jag mådde väldigt dåligt. Ett år senare sitter jag här med mitt vackraste kärleksbarn & njuter. & jag kommer knappt ihåg den jobbiga resan hit. För Hon är här nu. & Hon är värd allt - & lite till.