Liten är här nu! :)

Ja, han har faktiskt varit här i hela två veckor nu, men det har varit två väldigt hektiska veckor (han kom den 16e). Dock inte pga liten (som heter Hadar) utan pga storasyster, som ca 10 dagar innan förlossningen drabbades av maginfluensa & 40-graders feber. Hon blev bättre efter en vecka, men samma natt som värkarna kom igång på riktigt så blev hon sämre igen, så jag låg med värkar & en gallskrikande lillskrutta i famnen (extremt smärtsamt både fysiskt & psykiskt). Kl 4 på morgonen ringde jag en nära vän som åkte med mig till sjukhuset (SÖS hade fullt, så hamnade på Huddinge, vilket jag är mkt, mkt tacksam för - så mkt bättre!). Maken stannade kvar hemma med ledsen skrutt. Väl framme vid sjukhuset konstaterades att maken nog skulle skynda sig om han ville hinna vara med (vi trodde att vi skulle gott om tid, men icke!). Så jag ringde o väckte min mor som fick åka o ta hand om skrutt. O maken hann i tid. Men fort gick det. O helt utan smärtlindring... Hade lustgas först, men den tog de bort för jag var helt borta...

En frisk liten kille föddes kl 9.20. 3540 g & 52 cm lång. Vi stannade på sjukhuset under dagen men på sena eftermiddagen åkte vi hem till lillskruttan (man måste ju vara kvar i 6h efter förlossningen). Hadar sov konstant de första 10 dagarna. Han var vaken i kanske 1h per dygn. Så vi kunde fokusera på sjuk lilltjej... Sälv mådde jag helt utmärkt. Tog några alvedon samma dag som han kom, mot eftervärkarna. Sen hade jag inte ont mer alls. Fascinerande vad kroppen tål!

Sen i förrgår är skrutt tillbaka på dagis. O Hadar har börjat vakna till allt mer (tyvärr mest pga magknip) o det är roligt att äntligen få träffa honom o börja lära känna honom. Han växer som han ska, men han har svårt för att ta bröstet så vi får kämpa med amningen (på nätterna blir det flaska med ersättning, ngt annat går bara inte). Hade hembesök från BVC igår o hon kunde konstatera att problemet består i att hans tunga "sitter fast" så han får inte ut den genom munnen. O den behövs för att få ett bra grepp. Så på måndag ska vi till Nacka sjukhus för att skära av bandet under tungan... Hemskt! De ska skära i min bebis... Men, det måste göras, ju förr desto bättre, så det är bara att gilla läget. O hoppas förstås att det går bättre med amningen efteråt.

Annars är vi redan tillbaka i vardagen. Maken är bortrest hela veckan o jag är ensam med två små barn. Tur man har gjort det här förut så man är ganska luttrad. :)

Nu väntar en miljon sysslor på mig. Liten har somnat i min famn o hoppas att han fortsätter sova när jag lägger ner honom (trots magknip).

Kram till er alla där ute!