Förstår inte vart tiden tar vägen. Liten har hunnit bli 3 månader redan (igår) & jag försöker njuta så mycket jag bara kan. För det är underbart. Att få vara mamma till två underbara friska barn (vattkoppor & förkylningar som gått i ett & annat sånt, det räknas lixom inte...). Jag är så tacksam. Hadar är en ren fröjd att vara mamma till. Nöjdare barn får man leta efter. När han är vaken (för han sover som en stock, många, många timmar) sitter han oftast nöjd i sin babysitter & pratar & skrattar. & mammas hjärta bara smälter.
Jag fortsätter att följa er som fortsatt kämpar (& ni som redan kommit i mål så klart) & hoppas att det snart går er väg. Jag har förresten en bekant som vid 47-års ålder (efter många års kämpande), nu äntligen är gravid. Så ge inte upp! :)
Kram!