Jag fortsätter att följa er som fortsatt kämpar (& ni som redan kommit i mål så klart) & hoppas att det snart går er väg. Jag har förresten en bekant som vid 47-års ålder (efter många års kämpande), nu äntligen är gravid. Så ge inte upp! :)
Kram!
tisdag, maj 17, 2011
Underbara!
Förstår inte vart tiden tar vägen. Liten har hunnit bli 3 månader redan (igår) & jag försöker njuta så mycket jag bara kan. För det är underbart. Att få vara mamma till två underbara friska barn (vattkoppor & förkylningar som gått i ett & annat sånt, det räknas lixom inte...). Jag är så tacksam. Hadar är en ren fröjd att vara mamma till. Nöjdare barn får man leta efter. När han är vaken (för han sover som en stock, många, många timmar) sitter han oftast nöjd i sin babysitter & pratar & skrattar. & mammas hjärta bara smälter.
Jag fortsätter att följa er som fortsatt kämpar (& ni som redan kommit i mål så klart) & hoppas att det snart går er väg. Jag har förresten en bekant som vid 47-års ålder (efter många års kämpande), nu äntligen är gravid. Så ge inte upp! :)
Kram!
Jag fortsätter att följa er som fortsatt kämpar (& ni som redan kommit i mål så klart) & hoppas att det snart går er väg. Jag har förresten en bekant som vid 47-års ålder (efter många års kämpande), nu äntligen är gravid. Så ge inte upp! :)
Kram!
onsdag, mars 02, 2011
Liten är här nu! :)
Ja, han har faktiskt varit här i hela två veckor nu, men det har varit två väldigt hektiska veckor (han kom den 16e). Dock inte pga liten (som heter Hadar) utan pga storasyster, som ca 10 dagar innan förlossningen drabbades av maginfluensa & 40-graders feber. Hon blev bättre efter en vecka, men samma natt som värkarna kom igång på riktigt så blev hon sämre igen, så jag låg med värkar & en gallskrikande lillskrutta i famnen (extremt smärtsamt både fysiskt & psykiskt). Kl 4 på morgonen ringde jag en nära vän som åkte med mig till sjukhuset (SÖS hade fullt, så hamnade på Huddinge, vilket jag är mkt, mkt tacksam för - så mkt bättre!). Maken stannade kvar hemma med ledsen skrutt. Väl framme vid sjukhuset konstaterades att maken nog skulle skynda sig om han ville hinna vara med (vi trodde att vi skulle gott om tid, men icke!). Så jag ringde o väckte min mor som fick åka o ta hand om skrutt. O maken hann i tid. Men fort gick det. O helt utan smärtlindring... Hade lustgas först, men den tog de bort för jag var helt borta...
En frisk liten kille föddes kl 9.20. 3540 g & 52 cm lång. Vi stannade på sjukhuset under dagen men på sena eftermiddagen åkte vi hem till lillskruttan (man måste ju vara kvar i 6h efter förlossningen). Hadar sov konstant de första 10 dagarna. Han var vaken i kanske 1h per dygn. Så vi kunde fokusera på sjuk lilltjej... Sälv mådde jag helt utmärkt. Tog några alvedon samma dag som han kom, mot eftervärkarna. Sen hade jag inte ont mer alls. Fascinerande vad kroppen tål!
Sen i förrgår är skrutt tillbaka på dagis. O Hadar har börjat vakna till allt mer (tyvärr mest pga magknip) o det är roligt att äntligen få träffa honom o börja lära känna honom. Han växer som han ska, men han har svårt för att ta bröstet så vi får kämpa med amningen (på nätterna blir det flaska med ersättning, ngt annat går bara inte). Hade hembesök från BVC igår o hon kunde konstatera att problemet består i att hans tunga "sitter fast" så han får inte ut den genom munnen. O den behövs för att få ett bra grepp. Så på måndag ska vi till Nacka sjukhus för att skära av bandet under tungan... Hemskt! De ska skära i min bebis... Men, det måste göras, ju förr desto bättre, så det är bara att gilla läget. O hoppas förstås att det går bättre med amningen efteråt.
Annars är vi redan tillbaka i vardagen. Maken är bortrest hela veckan o jag är ensam med två små barn. Tur man har gjort det här förut så man är ganska luttrad. :)
Nu väntar en miljon sysslor på mig. Liten har somnat i min famn o hoppas att han fortsätter sova när jag lägger ner honom (trots magknip).
Kram till er alla där ute!
En frisk liten kille föddes kl 9.20. 3540 g & 52 cm lång. Vi stannade på sjukhuset under dagen men på sena eftermiddagen åkte vi hem till lillskruttan (man måste ju vara kvar i 6h efter förlossningen). Hadar sov konstant de första 10 dagarna. Han var vaken i kanske 1h per dygn. Så vi kunde fokusera på sjuk lilltjej... Sälv mådde jag helt utmärkt. Tog några alvedon samma dag som han kom, mot eftervärkarna. Sen hade jag inte ont mer alls. Fascinerande vad kroppen tål!
Sen i förrgår är skrutt tillbaka på dagis. O Hadar har börjat vakna till allt mer (tyvärr mest pga magknip) o det är roligt att äntligen få träffa honom o börja lära känna honom. Han växer som han ska, men han har svårt för att ta bröstet så vi får kämpa med amningen (på nätterna blir det flaska med ersättning, ngt annat går bara inte). Hade hembesök från BVC igår o hon kunde konstatera att problemet består i att hans tunga "sitter fast" så han får inte ut den genom munnen. O den behövs för att få ett bra grepp. Så på måndag ska vi till Nacka sjukhus för att skära av bandet under tungan... Hemskt! De ska skära i min bebis... Men, det måste göras, ju förr desto bättre, så det är bara att gilla läget. O hoppas förstås att det går bättre med amningen efteråt.
Annars är vi redan tillbaka i vardagen. Maken är bortrest hela veckan o jag är ensam med två små barn. Tur man har gjort det här förut så man är ganska luttrad. :)
Nu väntar en miljon sysslor på mig. Liten har somnat i min famn o hoppas att han fortsätter sova när jag lägger ner honom (trots magknip).
Kram till er alla där ute!
onsdag, februari 02, 2011
Ingen bebis ännu!
Men snart hoppas jag! Så här kommer en liten pre-bebis-uppdatering. :)
Att vara gravid när man har en ettåring att ta hand om (ja, nu 1.5-åring) är en upplevelse i sig, men själva graviditeten hamnar ju förstås lite i skymundan. Som tur är har mina krämpor (foglossning, ont i axlen mm) varit väldigt snälla den här gången, vilket är tur, för man är i ständig rörelse när man lever med en (väldigt mammig) liten skrutta som inte är still en sekund. Vågen visar på sammanlagt plus 7 kg. Det betyder att jag väger lika mkt nu som jag gjorde vid inskrivningen förra gången. Det är sagolikt skönt (vägde alltså nästan 20 kg mer mot slutet förra gången...)!
Annars har dagisförkylningarna (& annat smått & gott) fortsatt att avlösa varandra, så frisk har jag inte varit många dagar senaste halvåret. Men det är sånt man får leva med. Just nu har jag ont i halsen & huvudet fullt av snor (& då började jag precis känna mig bättre från förra veckans riktiga dunderförkylning...). Vill att bebis ska komma nu. Fast vore ju förstås trevligt att vara någorlunda frisk under förlossningen - men det blir som det blir. Bara bebis är frisk så är jag nöjd!
Känslor just nu? Spänning & förväntan! Men mest nervös. Det här är ju superläskigt! Inte själva förlossningen (det fixar jag!) utan det som komma skall... Hur ska jag klara av att ta hand om två småttingar själv (maken reser ju väldigt mkt i jobbet)? Hur ska skrutt reagera på konkurrensen? Kommer jag någonsin att få sova igen? Tänk om bebis inte kommer vara frisk?
Tänk, för två år sedan hade jag precis varit på rutinultraljudet, & det började gå upp för mig att jag kanske, kanske ändå skulle få bli mamma. Snart är jag tvåbarnsmamma! Det är verkligen superstort! & jag är så tacksam. Allt det andra kommer att lösa sig, det vet jag... & jag fortsätter att följa er andra som kämpar där ute. Många av er har äntligen kommit i mål. För andra är det en bit kvar, men jag fortsätter att hålla alla tummar jag kan!
Nu blir det rast & vila. Avslutar med en liten bild tagen innan jul på världens sötaste lilla skrutta. Lovar att återkomma med en bild på en liten plutt också, hoppas snart!
Kram till er alla! :)
Att vara gravid när man har en ettåring att ta hand om (ja, nu 1.5-åring) är en upplevelse i sig, men själva graviditeten hamnar ju förstås lite i skymundan. Som tur är har mina krämpor (foglossning, ont i axlen mm) varit väldigt snälla den här gången, vilket är tur, för man är i ständig rörelse när man lever med en (väldigt mammig) liten skrutta som inte är still en sekund. Vågen visar på sammanlagt plus 7 kg. Det betyder att jag väger lika mkt nu som jag gjorde vid inskrivningen förra gången. Det är sagolikt skönt (vägde alltså nästan 20 kg mer mot slutet förra gången...)!
Annars har dagisförkylningarna (& annat smått & gott) fortsatt att avlösa varandra, så frisk har jag inte varit många dagar senaste halvåret. Men det är sånt man får leva med. Just nu har jag ont i halsen & huvudet fullt av snor (& då började jag precis känna mig bättre från förra veckans riktiga dunderförkylning...). Vill att bebis ska komma nu. Fast vore ju förstås trevligt att vara någorlunda frisk under förlossningen - men det blir som det blir. Bara bebis är frisk så är jag nöjd!
Känslor just nu? Spänning & förväntan! Men mest nervös. Det här är ju superläskigt! Inte själva förlossningen (det fixar jag!) utan det som komma skall... Hur ska jag klara av att ta hand om två småttingar själv (maken reser ju väldigt mkt i jobbet)? Hur ska skrutt reagera på konkurrensen? Kommer jag någonsin att få sova igen? Tänk om bebis inte kommer vara frisk?
Tänk, för två år sedan hade jag precis varit på rutinultraljudet, & det började gå upp för mig att jag kanske, kanske ändå skulle få bli mamma. Snart är jag tvåbarnsmamma! Det är verkligen superstort! & jag är så tacksam. Allt det andra kommer att lösa sig, det vet jag... & jag fortsätter att följa er andra som kämpar där ute. Många av er har äntligen kommit i mål. För andra är det en bit kvar, men jag fortsätter att hålla alla tummar jag kan!
Nu blir det rast & vila. Avslutar med en liten bild tagen innan jul på världens sötaste lilla skrutta. Lovar att återkomma med en bild på en liten plutt också, hoppas snart!
Kram till er alla! :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)