Det är dags att vända blad. & med det menar jag inte att det är dags att tacka för mig, utan precis som jag skriver - att det är dags för ett nytt kapitel, en ny resa. Nämligen resan till en till liten. Ett syskon till Adelia. Ett till mirakel.
Det är i alla fall vad vi hoppas på!
Vi har fått vår älskade, efterlängtade, underbara, fantastiska dotter. Det har varit en lång & stundtals mycket smärtsam resa, med ett bättre slut än vad vi någonsin hade kunnat hoppas på - vår Adelia. Om vi kan, så önskar vi oss inget hellre än ett (eller flera!) syskon till vår fina tjej. & vi ser ingen anledning att vänta. Maken är 43. Jag 30. Det kan bli en lång resa så lika bra att dra i gång den på en gång. Det här blir en lugnare & mer avslappnad resa än den första. För på den här resan har vi sällskap av vårt mirakel, & det är hos henne vårt fokus kommer att finnas. IVF ligger långt borta i tiden (tror vi). Vi har en liten lillflempa i frysen. & framför allt kommer vi att försöka på egen hand. Vi lyckades ju en gång (även om utfallet blev väldigt olyckligt) & nu är vi båda rökfria & mår mycket bättre. Chanserna är visserligen ganska små, men det skadar inte att försöka.
Så, sju månader efter att Adelia föddes så kom mensen tillbaka (med buller & brak!) & nu har vi officiellt (ja, även våra nära & kära är informerade - vi vill ha sällskap på denna resa!) startat resan!
När det gäller bloggen så kommer den att finnas kvar. Den var min ventil när jag mådde som sämst. Genom den har haft turen & förmånen att lära känna andra i liknande situation. Några kämpar fortfarande. Andra har lyckats med sin resa. Jag hoppas få fortsätta följa mina vänner. Både här & hos er (jag hälsar fortfarande ofta på hos er - även om jag inte alltid hinner lämna någon kommentar...). Även "nya" männsikor, som kanske just har påbörjat sin resa, får gärna höra av sig - det blir jag bara glad över! Jag kommer att uppdatera här då & då. Dock kommer jag inte just nu att börja skriva varje dag - jag har inte den tiden.
Så för nu - tack alla ni som följt min resa & stöttat & hjälpt! Ni har varit ovärdeliga! Jag hoppas att vi ses & hörs snart! Nu kör vi - igen! :)
Kram Hanna
